mini35star Natvris khe. 1977 SOVJET/GEORGIEN 107 min. färg/35mm/1.66:1. R: Tengiz Abuladze. S: Lika Kavtaradze, Soso Dzacvliani, Zaza Kolelisjvili, Kote Kausjvili, Sofiko Čchikvadze, Georgij Gegeckori, Sesilija Takašvili, Georgij Chobua, Dzjemal Gaganidze, Boris Cipurija, Ija Chobua, Mzija Machviladze, Temina Tuaeva, Dato Abasidze, Tina Burbutasjvili, Sjota Schirtladze.

Stark och mustig typ av saga från landsbygden som börjar yvigt, brett och idealistiskt för att bli mer och mer bitter och sorglig – vi introduceras för en mängd människor som lever i Georgien i början av 1800-talet och får ta del av deras längtan, rädsla, hopp och tro, gestaltat genom teatrala och ofta fryntliga episoder där gamla gummor skvallrar och gamla gubbar rumlar. Gradvis fokuserar vi mer på Marita (Kavataradze), den fagra unga kvinna som nyligen flyttat in hos sin moster, och Gedia (Dzacvliani), den unge man hon blir förälskad i. Hennes släktingar dömer dock att det är hennes öde att bli bortgift till en lokal pamp och stelnade seder och onda fördomar leder till en tragisk upplösning. Liksom många halvnostalgiska, helidealistiska landsepos gjorda i Sovjet kring denna era (på vägen till Glasnost) är denna lika övertydlig i sin symbolism som emotionellt patetisk, men det är svårt att klaga på en film som är så märgfull i sitt temperament, trovärdig i sin gestaltning av tid och plats, lojal mot sitt oironiska uttryck och inte minst fängslande vacker – dels när den är färgstark och full av vackra vyer, men även när den är som mest rå och brutal. 4/5 8/10. 2017.

försökigen