1959 BRASILIEN/FRANKRIKE/ITALIEN 100 min. färg/35mm/1.37:1. R: Marcel Camus. S: Breno Mello, Marpessa Dawn, Lourdes de Oliveira, Marcel Camus, Fausto Guerzoni, Léa Garcia, Ademar Da Silva, Alexandro Constantino, Waldemar De Souza, Jorge Dos Santos, Aurino Cassiano.
Legenden om Orfeus och Eurydike förlagd till Rio de Janeiro och dess karneval – Orfeus är en kaxig spårvagnskonduktör och Eurydike är en timid tjej (förföljd av ”döden”, bokstavligt talat) som lär sig släppa loss; minst sagt rytmiskt soundtrack och en jäkla massa bossanova – denna film, som vann Guldpalmen och fick en special-Oscar, blev inte minst en musikalisk, global hit. Berättelsen börjar ganska grovhugget, men blir mer och mer allvarlig och seriös i sin skildring av paranoia och lidelse – den får till och med in sociala kommentarer och existentiell ångest; ändå är det först och främst en visuell film, och en sinnlig njutning, vars färgsprakande cinematiska lyrik är vad man minns mest. Senare gjord som Orphée (1950) och Orfeu (1999). 4/5 8/10. 2017.
