Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Eternal Sunshine of the Spotless Mind (2004)

Egentligen en ganska barnslig film, sprungen ur en omogen förståelse av livet och en obefintlig förståelse för relationer. Till och med konceptet att ”radera någon” från ens ”minnen” är en barnslig idé. Ärligt talat har jag svårt att tro att manusförfattaren Charlie Kaufman relaterar till idén själv – däremot kan han föreställa sig att två […]

Fortsätt läsa

Uncle Kent 2 (2015)

Inte en människa såg Joe Swanbergs Uncle Kent så huvudpersonen och titelfiguren Kent Osborne bestämmer sig för att försöka få en uppföljare gjord. Swanberg själv tackar nej men kanske Osborne kan pitcha idén på Comic Con? En hake är singulariteten och möjligheten att världen när som helst går under. Det finns en anledning till varför man världen […]

Fortsätt läsa

The Quiet Roar (2014)

Intressant men lite för skissartad film om en äldre kvinna (Evabritt Strandberg) som är döende och genom en sorts LSD-meditation reser tillbaka i tiden och interagerar med sitt 25-åriga jag medan hon är på fjällsemester med man och barn. Hellström iscensätter sin idé på ett imponerande sätt; konceptuellt, och stil- och tonmässigt, är filmen riktigt […]

Fortsätt läsa

Star Crystal (1986)

Murken b-sci-fi på skruttbudget – en långdragen uppvisning av uselt regisserade ”skådespelare” som springer omkring i korridorer i ett riktigt hopplöst försök att plagiera Alien. Inget blir egentligen bättre av att monstret får en synvända i slutet, börjar läsa Bibeln och vill skapa fred i universum… men det räddar filmen undan det allra lägsta betyget.

Fortsätt läsa

Wild Canaries (2014)

Medryckande indiefilm i Brooklynmiljö om ett grälsjukt ungt par som blir ännu käbbligare med varandra när hon (Sophia Takal) blir övertygad om att deras granne mördat sin gamla mamma. Bra tempo och gott om energi mellan skådespelarna är saker som hjälper en i övrigt bristfällig film som överskattar publikens förtjusning i de alltför dysfunktionella karaktärerna […]

Fortsätt läsa

The Queen’s Guards (1961)

En nästan helt bortglömd praktflopp av Michael Powell, dödsstöten efter hans ökända Peeping Tom, som kom att bli den sista film han gjorde i Storbritannien – det hela är en tämligen typisk brittisk familjesåpa utformad genom flashbacks hos en av drottning Elizabeths paradvakter. Anslaget är pampigt och stiligt, inte olikt hur en film från Powell […]

Fortsätt läsa

Quicksilver (1986)

Sympatisk historia, men lite för rörig, om en slug Wall Street-yuppie (Kevin Bacon) som förlorar allt på en dålig affär – lösningen blir att börja om från början som cykelbud, en tillvaro som leder till diverse melodramatiska turer utan självklar poäng. Börjar som Ombytta roller, blir ”Top Gun med cykelbud”, förvandlas sedan till en Tuff Turf/Warriors-influerad […]

Fortsätt läsa