mini35star The Fall of the Roman Empire. 1964 USA 188 min. färg/65mm/2.20:1. R: Anthony Mann. S: Stephen Boyd, Christopher Plummer, Sophia Loren, Alec Guinness, James Mason, Anthony Quayle, John Ireland, Omar Sharif, Mel Ferrer, Eric Porter, Finlay Currie, Andrew Keir, Douglas Wilmer, George Murcell, Norman Wooland, Michael Gwynn, Virgilio Teixeira, Peter Damon, Rafael Calvo, Lena von Martens, Robert Rietty (okrediterad berättarröst).

En av 60-talets största storfilmsfloppar är också (ironiskt nog) erans kanske bästa film. Detta otypiskt seriösa epos skildrar början till slutet för Romarriket, från de sista dagarna av Marcus Aurelius (Guinness) vidare till dagarna av hans arvinge, odågan Commodus (Plummer), vars svaga sinne och lättjefulla manér helt misslyckas med att hålla koll på de östra och norra gränserna – Boyd är rätt stubbig som hjältemodiga generalen Livius, medan Loren divar sig igenom filmen som den rätt viljelösa Lucilla, men det är filmens metodiska tempo, noggranna manus och tematiska fokus på ledarskap och legitimitet som gör filmen lika fängslande som fascinerande; och just när man tycker det börjar bli långdraget dyker Sharif upp med en här av perser och armenier, redo att storma riket. Man kan anse att filmen lider av samma teatrala aspekter som många liknande storfilmsepos, men den är tveklöst den mest seriösa filmen av sitt slag – ironiskt nog fungerar den också som en metafor över Hollywoods guldera, som häromkring (i och med produktioner som denna) föll i ruiner. Filmad i Ultra Panavision, negativratio 2.76:1. Speltiden brukar ligga på 176 minuter, vilket var speltiden på den svenska premiären (188 min. innefattar ouvertyr, paus och slutmusik). Olika trimningar av filmen existerar också – det sägs att den enda helt fullständiga versionen av filmen bara finns på Super-8. 4/5 8/10. 2019.

försökigen