dagenjagblevkvinna

Den gröna cykeln är en av veckans pärlor. För den som vill se mer cykelbaserade filmer från Mellanöstern finns Marzieh Makhmalbafs Dagen jag blev kvinna som innehåller en av de längsta cykelscener som någonsin gjorts och som också använder cykeln som symbol för friheten.

Dagen jag blev kvinna är tre sammanvävda berättelser om kvinnors liv i Iran; förutom berättelsen om den unga kvinna som deltar i ett cykelrace mot sin mans vilja, handlar det om en flicka som fyller nio år och därmed är “kvinna”, samt en gammal tant i rullstol som shoppar loss på gamla dar. Det är en fin, mycket sparsmakad film, vars mest imponerande kvalitet är det avskalade bildspråket, användandet av realtid och den rena, naturalistiska känslan av verklighet som så mycket västerländsk film neurotiskt försöker undvika. Det finns ett lugn i de här bilderna, och en rastlös angelägenhet i det de utstrålar; frustrationen i förtrycket, den ständiga behovet att påminna sig om sin mänsklighet. Och så den där cykelscenen, av de längsta och mest fascinerande du lär se.

*

*

DAGEN JAG BLEV KVINNA

dagen1

Org. titel: Roozi ke zan shodam
År, land, längd, teknisk fakta: 2000 IRAN 78 min;  färg, 35 mm, bildformat 1.66:1.
Regi: Marzieh Makhmalbaf.
Manus: Marzieh Makhmalbaf, Mohsen Makhmalbaf.
Med: Fatemeh Cherag Akhar, Shabnam Toloui, Azizeh Sedighi, Hassan Nebhan, Shanhr Banou Sisizadeh, Ameneh Passand, Sirous Kahvarinegad, Mahram Zeinal Zadeh, Badr Iravani, Norieh Mahigiran.
Klippning: Maysam Makhmalbaf, Shahrzad Pouya.
Musik: Mohammad Reza Darvishi.
Scenografi: Akbar Meshkini (art direction); Mohamad Ahmadi, Rouhollah Baradari.
Producent: Mohsen Makhmalbaf.
Produktionsbolag: Makhmalbaf Film House.
Svensk distributör: Folkets Bio.
Svensk biopremiär 12 april 2002, från 7 år.