Star Wars: Episode VIII – The Last Jedi. 2017 USA. 152 min. färg/35mm, 65mm, codex (ARRIRAW, 3.4K), DI 6.5K/2.39:1. R: Rian Johnson. S: Mark Hamill, Daisy Ridley, Adam Driver, Oscar Isaac, John Boyega, Carrie Fisher, Laura Dern, Benicio Del Toro, Gwendoline Christie, Domhnall Gleeson, Andy Serkis, Anthony Daniels, Billie Lourd, Kelly Marie Tran, Warwick Davis, Joonas Suotamo, Veronica Ngo, Tim Rose, Frank Oz, Joseph Gordon-Levitt.
Den andra Star Wars-filmen under Disneys flagg är en ojämn och brokig historia som fortsätter att skrota runt bland George Lucas arv som en girig och ignorant arvinge – filmen är praktiskt taget bara en enda lång strid mellan ”Första Ordningen” (läs Imperiet) och ”motståndsrörelsen” (läs rebellerna), även om vår hjälte Rey (Ridley) sökt upp Luke Skywalker på en avlägsen planet för att gå igenom en skenbar jediträning och Boyega hamnar på villovägar i galaxen på jakt efter räddning i nöden (via en sidointrig som konstlöst hänvisar till pliktskyldig ”Hollywood-socialism”). Det finns äkta dramatik mellan Rey och ambivalente antagonisten Kylo Ren (Driver), men den kommer bort i en förvirrad mix av konfliktlösa strider, en intergalaktisk pott som inte väger något, en öppen, helgerånsliknande självironi och tomma karaktärer utan tillfredsställande tematisk sammanhäftning, eftersom filmens olika budskap är lika dryga och övertänkta som de är osammanhängande. Om allt det där låter för akademiskt så finns dyr rymdaction och gulliga djur, och löftet om femtiotvå uppföljare till, men den ursprungliga poängen ligger mycket nära till att vara helt förlorad här. Även framställd i digital 3D samt 70mm 4K-IMAX (då med bildformat 2.39, 1.43:1. och 1.90:1). Uppföljare: The Rise of Skywalker. Videosöndag-recension. 3/5 6/10. 2017, 2022.
