mini2star 1984 USA/STORBRITANNIEN 124 min. färg/35mm/2.35:1. R: Jeannot Szwarc. S: Helen Slater, Faye Dunaway, Peter O’Toole, Hart Bochner, Brenda Vaccaro, Peter Cook, Marc McClure, Maureen Teefy, David Healy, Mia Farrow, Simon Ward, Sandra Dickinson, Robyn Mandell, Jennifer Landor, Diana Ricardo.

Stålmannens kusin kommer till jorden för att hitta en pryl som kan rädda hennes hemplanet från undergång. Hon kamouflerar sig som collegeelev och drabbas av vreden från en ond häxa (Dunaway) som har oanade krafter i bagaget och mer eller mindre obegripliga motiv. Producenternas försök att mjölka Stålmannen efter den usla Superman III är ett irriterande slöseri på resurser – Slater är verkligen perfekt i huvudrollen och den episodiska storyn får plats med ett par höjdpunkter, men helheten lider svårt av en trist upptakt och en jönsig skurk, och all form av logik och exposition hänger hela tiden löst, som om ingen riktigt orkar ta projektet på allvar. Specialeffekter och jävlaranamma håller igång filmen här och var, särskilt i andra hälften som är mycket roligare än den första. Blev en stor flopp och har länge omgärdats av ett relativt oförtjänt dåligt rykte, för den är bättre än både Superman III och Stålmannen IV (och Man of Steel också, för den delen). Kortades åtta minuter i Sverige, gick i en bioversion på 104 min i USA och en Director’s Cut på 138 min existerar också. Supergirl själv återvände i en TV-serie flera årtionden senare. 2/5 5/10. 2019.

försökigen