Kevin-syndromet efter Vi måste tala om Kevin, är pretentiösa, visuellt snygga filmer som hänvisar till samtalsämnen från samtiden (eller andra filmer) utan att själv göra något specifikt med dem i berättelsen eller intrigen. Det går att notera signifikanterna, men inget mer – de dinglar som tomma symboler i vad som i övrigt bara är effektsökeri.

Övriga Kevin-filmer

Beasts of the Southern Wild

Blue Caprice

The Childhood of a Leader

Ex Machina

Syster

You Were Never Really Here

Sushi-filmen (konstaterad efter It Comes at Night) är snäppet mindre ambitiös – sushi-filmen har inte ens samtalsämnen. Det är bara snygga bilder som kommer med en och annan ledtråd, som skulle kunna föreslå att filmen handlar om något särskilt, som inte leder till något som helst motiv eller mönster

Övriga sushi-filmer

Dogtooth

Raw

Sleeping Beauty

Suspiria (2018)

The Witch.