2017 USA 127 min. färg/codex/2.39:1. R: Destin Daniel Cretton. S: Brie Larson, Woody Harrelson, Naomi Watts, Ella Anderson, Chandler Head, Max Greenfield, Josh Caras, Charlie Shotwell, Iain Armitage, Sarah Snook, Sadie Sink, Olivia KAte Rice, Brigette Lundy-Paine, Shree Crooks, Eden Grace Redfield, Robin Bartlett, Joe Pingue, A.J. Henderson, Dominic Bogart, Chris Gillett, Tessa Mossey, Brenda Kamino, Vlasta Vrana, Andrew Shaver, Sandra Flores, Darrin Baker, Kyra Harper, Sabrina Campilii, Ross Partridge. Foto: Brett Pawlak.
Knepig filmatisering av memoarboken ”Glasslottet” av Jeannette Walls, som handlar om hennes luffarliknande uppväxt med en alkoholiserad pappa och en narcissistisk hötorgskonstnärsmamma – i vuxen ålder (spelad av Larson) är hon framgångsrik New York-journalist men medan filmen hoppar fram och tillbaka i tiden ser vi hennes dramatiska uppväxt och… ja? Det är faktiskt lite svårt att lista ut vad som är upp och ner i den här filmen, som är psykologiskt trovärdig när den vill och melodramatiskt klichétyngd när den känner för det, episodisk och lösryckt fastän den ska berätta berättelsen om en människas liv, full av konstiga storyhål, och inte minst luddig och diffus i sin tolkning av den alkoholiserade pappan (lysande spelad av Harrelson) som varken blir djävul, helgon, snille eller idiot. Frågan är om något vettigt blir kvar. Hursomhelst är det berättat med energi, och enormt välspelat, och som ren snyftare är det melankoliskt nog för att dra känslorna i mål – frågan är bara vad man egentligen sitter och tittar på. Videosöndag-recension. 3/5 6/10. 2017.
