2006 STORBRITANNIEN/USA/FRANKRIKE/ITALIEN 103 min. färg/35mm, DI/1.85:1. R: Stephen Frears. S: Helen Mirren, Michael Sheen, James Cromwell, Helen McCrory, Alex Jennings, Roger Allam, Sylvia Syms, Mark Bazeley, Susan Hitch, Julian Firth, Tim McMullan, Earl Cameron.
Lyckad, om än lite överreklamerad, balansgång mellan fiktion och reell samtidskultur: Mirren spelar (sylvasst) drottning Elizabeth II som i en kokong av rojalistisk världsfrånvändhet. Utspelar sig veckan efter att prinsessan Diana dog i en bilkrasch; Sheen spelar nyvalde premiärministern Tony Blair som hamnar i kläm mellan folkets chockade sorgearbete och kungahusets för dom själva självklara likgiltighet. I många avseenden intelligent, inte minst i dom växlande maktförhållandena mellan karaktärerna och kontrasterna mellan tradition och nydanande, kollektivt medvetande och stoisk konservatism, förnuft och känsla. Frears hantverk är förstås ypperligt och skådespelarna gör också sitt yttersta i sina svårt igenkännbara roller. Det som hindrar att filmen blir verkligt fängslande och dynamisk är det banala och övertydliga budskapet som när det inte förklaras i karaktärernas absurda och ofrivilliga humor, förklaras rent ut av karaktärerna istället. Detta lite tvådimensionella karaktäriserande, och den inte helt preskriberade tidsperioden, ger filmen en viss TV-filmskänsla, vilket å andra sidan är märkligt med tanke på det fina hantverket. Mirren vann en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll och hennes gestaltning av drottningen är emellanåt alldeles kuslig. Digital master/35mm print vid premiären. 3/5 7/10. 2007.
