mini35star 1997 USA 194 min. färg/35mm/2.35:1. R: James Cameron. S: Leonardo DiCaprio, Kate Winslet, Billy Zane, Kathy Bates, Frances Fisher, Bernard Hill, Jonathan Hyde, Danny Nucci, Gloria Stuart, David Warner, Victor Garber, Bill Paxton.

En cinematisk Rolls Royce-filmatisering av katastrofen i april 1912 där Cameron iscensätter katastrofen med lika delar blind ambition, mekanisk perfektion och glupsk intensitet. Handlingen är en riktig romantisk ”Romeo och Julia”-skröna, där russingumman Stuart återberättar sagan om hur hon som sjuttonårig suffragett-aspirant i första klass (då spelad av Winslet) föll för fattiga tredjeklass-passageraren Jack Dawson (DiCaprio). Tre akter á tre timmar: Den första utstrålar klassisk romantik och förundran över människans prakt – i den andra smäller det, och melodramatiken stiger, medan sista timmen består av magnifik panik där Cameron är i sitt esse. Det går inte att överskatta storleken på denna produktion, samt hur hypad och framgångsrik den var; för många var det, och är, en omedelbar klassiker, medan andra fnös åt Camerons banala manus och historiska missar. Den som dock letar nyanser i en glassig, tre timmar lång Hollywood-film missar poängen, och en av de fantastiska sakerna med filmen är just hur stolt den placerar sig i en tradition, inte bara en av gammaldags Hollywood-skapande utan även en idétradition där historia, myt, saga, urgamla litterära traditioner och högteknologiskt modernt filmskapande möts för att skapa en plats i vårt medvetande där vi förstår världen genom konsten. Det är romantiskt men därmed inte sagt per definition banalt – tvärtom är det förstklassigt filmskapande i praktiskt taget alla avseenden… även om ramintrigen (med Paxton som storögd guldsökare) hade kunnat vara mindre ostig. Fick 11 Oscars (rekord!), bland annat för bästa film, bästa regi, bästa musik (James Horner), bästa titellåt (”My Heart Will Go On” framförd av Celine Dion), och bästa specialeffekter. Fick nyrelease på bio år 2012 i en digital 3D-version (med bildformat 1.78:1 på IMAX). Videosöndag-recension. 4/5 8/10. 1998, 2000, 2017.

försökigen