1932 TYSKLAND/FRANKRIKE 83 min. sv/35mm/1.19:1. R: Carl Theodor Dreyer. S: Julian West, Maurice Schutz, Rena Mandel, Sybille Schmitz, Jan Hieronimko, Henriette Gérard, Albert Bras, N. Babanini, Jane Mora, Georges Boidin.
En av de mer kusliga filmer man kan se, en av de vackraste och mest sublima rysarna som gjorts, och tillsammans med Nosferatu den ultimata tyska skräckfilmen. Drömsk intrig, exceptionellt stämningsfull, om ung man besatt av det ockulta som på något sätt befinner sig i ett värdshus intill en flod där mystiska saker händer och där vampyrers existens är på väg att uppdagas för honom. Men exakt vad som sker i den mardrömsliknande intrigen kan behövas några omtittar för att säkerställa. Detta är en unik och till stora delar helt surrealistisk film, berättad med koncentration och järnhård stringens av Dreyer, kanske filmhistoriens första realist. Upplevelsen är den av lika delar tysk expressionism som (typ av) filmatisering av Kafkas Slottet och uppenbar föregångare till berättare som David Cronenberg och Lynch. Detta var Dreyers första ljudfilm; praktiskt taget är det en stumfilm till hälften och de spartanska ljud som finns bidrar till den kusliga, ibland blodisande atmosfären – detsamma gäller för bildkvalitén, som ofta tenderar att vara låg, då detta likt många av Dreyers filmer är en som förlorats och återfunnits i omlopp. Denna i grunden väldigt brådmogna och experimentella film blev dock sågad och floppade när det begav sig, och Dreyer gjorde ingen mer långfilm förrän Vredens dag elva år senare. Baserad på bok av Sheridan Le Fanu. 5/5 9/10. 2014.
