Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Viaggio in Italia

1954 ITALIEN/FRANKRIKE 85 min. sv/35mm/1.37:1. R: Roberto Rossellini. S: Ingrid Bergman, George Sanders, Maria Mauban, Anna Proclemer, Paul Muller, Anthony La Penna, Natalia Ray, Jackie Frost, María Martín (okrediterad), Lyla Rocco (okrediterad).

Välställda men olyckliga paret Bergman och Sanders är på semester i Neapel för att sälja en villa som tillhört en bortgången släkting. Deras stagnerande äktenskap faller i bitar medan de rör sig på skilda håll – hon bland dystert morbida ruiner och han med meningslösa förlustelser. Elegant fotade vyer och berättad på ett prosaistiskt, följsamt sätt där varje bit symbolism och metafor landar där det ska. Med det sagt har filmen begränsningar – karaktärerna saknar mycket till djup eller personlighet, symbolismen är rätt självklar och i jämförelse med liknande filmer  (till exempel Ingmar Bergmans En lektion i kärlek) framstår denna som nästan barnslig; Bergman och Sanders är statiska representanter för dramat mer än de är trovärdiga människor, lika stela vare sig de visar ömhet eller förakt för varandra, och filmen har inte alls den hudlösa desperation som många av Rossellinis tidigare, vilket känns särskilt tydligt i den helt orättfärdiga finalen. Denna kritik ska dock förstås i ljuset av filmens enorma anseende – den var underskattad när det begav sig men har blivit det motsatta när den återupptäckts och av många anses vara en av de bästa filmer som någonsin gjorts. Det är för all del en behaglig film, men några sådana transcendentala kvalitéer får man nog argumentera hårt för att hitta. 4/5 7/10. 2019.

försökigen