2008 USA 98 min. färg/digital/2.39:1. R: Andrew Stanton. Röster: Ben Burtt, Elissa Knight, Jeff Garlin, Fred Willard, John Ratzenberger, Kathy Najimy, Sigourney Weaver.
Fullständigt underbar animerad science fiction-saga, drömstudion Pixars bästa och mest ambitiösa film hittills – vilket inte vill säga lite. Skildrar jordklotet 700 år efter vår tid, en obeboelig soptipp där en liten söt sophanterarrobot, med märket ”WALL·E”, ihärdigt fortsätter städa skräp trots att inga människor finns kvar att ta del av hans tjänster. Äventyret tar fart när iPod-liknande high tech-femboten EVA landar av inledningsvis oklara skäl och en otippad rymdfärd – och romans – uppstår som avgör mänsklighetens öde. Vi har nämligen inte dött ut, bara blivit för feta för att röra på oss. Detta är en film där handlingen inte ska förklaras på förhand, den ska bara upplevas. En originell film på alla plan, och rätt hisnande ur större perspektiv – de första fyrtiofem minuterna av denna tekniskt hypermoderna film skildras utan dialoger och får en att tänka på Charlie Chaplin eller Harpo Marx och filmen för hela tiden ett subtilt och fullt godtagbart sci-fi-resonemang om teknologins framstegs missgynnande på människans utveckling, och överlag mänsklighetens storheter och dumheter – samt, förstås, den gamla klassiska frågan om robotar också kan fälla äkta tårar. Allt detta, tro det eller ej, i en genre som en gång i tiden betraktades som ”barnfilm”. Filmen är alltså intelligent, rolig, välgjord (med bl.a ljudmaestron Ben Burtts genialiska röster, detta är i nivå med hans R2-D2) och alldeles, alldeles oemotståndlig. Vann Oscar för bästa animerade film, men i ärlighetens namn kunde den åtminstone nominerats för bästa film för det var länge sedan en film kändes som en sådan omedelbar klassiker. Även framställd i 35mm. 4/5 8/10. 2008.
