Moderna filmer saknar forna dagars magi. Now You See Me var en film om trolleri, men den kändes tom inuti. Vem behöver trick i vår tid av klick och snabba kicks? Specialeffekten skapas i datorn på direkten.
Ettan hade en knasig story, som tagen ur TV-serien ”Lorry”. Allt gick i två hundra knop, men inget hängde ihop. Den handlade om ett gäng trollkarlar – ett alibi för superhjältar – som blev kompisar och globala kändisar när de rånade bank efter bank; satsningen blev en hit, men filmen stank. Deras trick saknade sans och vett, man skulle bara tycka allt var fett. De arbetade för en hemlig närvaro, men jag visste hela tiden att det var FBI-agenten Mark Ruffalo.
Så har vi då Now You See Me, del två. Jag vet inte vad man kan förvänta sig, och gillade du ettan kan jag inte hjälpa dig. Några figurer har försvunnit, men de flesta är kvar, och alla går runt och letar efter svar. Alla förklarar och förklarar det de måste förklara, men den stora gåtan kan ingen besvara: Varför är denna film gjord? Den är som ett tomt hål i en gummisnodd.
Hursomhelst. Intrigen är kaos som går på räls. Scener har filmats, men inte regisserats, och skådespeleriet är överdrivet och manierat. Jesse Eisenberg är där, med snaggat hår (han rakade av det när han spelade Lex Luthor). Dave Franco och Ruffalo, som sagt. Woody Harrelson spelar sig själv, men var på din vakt – i den här filmen har han en knasig tvillingbror, och det är lika långsökt som du tror.
Förut var Isla Fisher filmens enda tjej – nu är det Lizzy Caplan som dyker upp och säger hej. Hon vill vara lika bra trollkarl som the boys, men istället är hon jobbig och full av noise. Men Caplan har karisma, det är inte hennes fel, så när lönen kommer hoppas jag hon får lika stor andel. Värre är det med Daniel Radcliffe – med röda ögon, som om han rökt en lång spliff. Han spelar här ett riktigt rötägg – en tramsig skurk, dessutom med skägg.
Ett chip är vad allting handlar om. Där borde man allt tänkt om. Det är inte direkt originellt och unikt, men vad gör det när man ska ha profit. Producenter tjänar på att vara lite ogina, så helt plötsligt är våra hjältar i Kina. De warpas dit genom ett stuprör utan vidare, och förklaringen… ja, den är inget vidare. De exponeras för allmänheten av en mystisk figur, och hela tiden är det nåt som är lur, men vad som helst kan hända så det spelar ingen roll, och vi far igenom filmen som en studsboll. Det ena efter det andra, och tar det aldrig slut. Allt är nonsens och det är svårt att stå ut.
Det hade inte skadat med lite naturalism, liksom grunda magin i någon slags realism. Vi får aldrig nöjet att beundra hur tricken går till, för vi vet att allt är fejk så filmen står liksom still. Regin är också ovärdig, som om filmen redan är färdig. Överraskningar kommer och twistar går, men av takt och betoning finns inte ett spår. Vi ska bli tagna på sängen, det är idén, men vi hinner inte bli förvånade, för det är redan dags för nästa scen. Ja du, regissör Jon M. Chu, till dig måste jag säga bu – men jag kan se på IMDb att du ska göra en Now You See Me 3. Vi får väl se, vi får väl se.
Så filmen är en röra, håhå jaja. Det irriterande är att det kunnat vara bra. Idén är fin, men trolleri behöver disciplin, och dessa hjältar utanför lagen känns bara som superhjältar för dagen. Manuset är som en degklump, och allt som händer händer av en slump. När det kom ännu fler figurer, då tänkte jag ”va fan” – en meningslös polisjakt ledd av Sanaa Lathan. Sedan är Morgan Freeman med och Michael Caine dyker upp. Mogge känns knarrig, Caine är en mupp. Det är lätt att lista ut vem som är vems överman – först han, sen han, sen till slut han. En poänglös lek, och den leder ingenvart. Allt går och går och är jämt tillbaks på start.
Filmen tar fart lite grann i sin tredje akt, när vi åker till London och får upp någon slags takt. Det är mest bara heister och raffel då, tänk dig Ocean’s Eleven fast på bebisnivå. Men det som händer är fortfarande under kritik – fullständigt nonsens utan logik. Inte som när en magiker trixar och håller på, för då tittar vi noga men kan inte förstå. Här är det krystat och långsökt och alldeles lönlöst, för allt är på låtsas och helt meningslöst. Allt slutar glatt och med jubel, som om du tappat din haka, men det rätta vore att få pengarna tillbaka.
FREDRIK FYHR
NOW YOU SEE ME 2
Originaltitel; land: Now You See Me 2; USA.
Urpremiär: 2 juni 2016 (Australien).
Svensk premiär: 15 juni 2016.
Speltid: 129 min. (2.09).
Åldersgräns och lämplighet: 11.
Teknisk process/print/bildformat: codex (Arri Alexa XT); DI/D-Cinema/2.35:1
Huvudsakliga skådespelare: Jesse Eisenberg, Mark Ruffalo, Woody Harrelson, Dave Franco, Daniel Radcliffe, Lizzy Caplan, Jay Chou, Sanaa Lathan, Michael Caine, Morgan Freeman, David Warshofsky, Tsai Chin, William Henderson, Richard Laing, Henry Lloyd-Hughes, Brick Patrick, Zach Gerard, Ben Lamb, Fenfen Huang, Aaron Ly, Cyd Casados, Jem Wilner.
Regi: Jon M. Chu.
Manus: Ed Solomon.
Producent: Bobby Cohen, Alex Kurtzman, Roberto Orci.
Foto: Peter Deming.
Klippning: Stan Salfas.
Musik: Brian Tyler.
Scenografi: Sharon Seymour.
Kostym:Anna B. Sheppard.
Produktionsbolag: Lionsgate, Summit Entertainment.
Svensk distributör: Nordisk Film.
Betyg och omdöme: Under medel – meningslöst äventyr med ologisk intrig, försöker vara magisk men slösar din tid .
2 svar på ”Now You See Me 2”