Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

💿 Fredagen den 13:e del 6 (1986)

Jason lever!

Ambulans-Roy Ă€r död, fan ta’n. Nu ska skĂ„pet stĂ„ dĂ€r det stĂ„r.

Jason gör ny entré i del 6 som James Bond, rentav. JodÄ, i profil frÄn sidan med en yxa istÀllet för en pistol. Titeln talar sitt tydliga sprÄk: Jason Lives!

Det kĂ€nns som en stöt av energi frĂ„n producenternas sida, ett reaktivt ryck. ”Va! Har fansen önskemĂ„l? Bryr de sig om vad de ser? Men dĂ„ har vi ju nĂ„got vi faktiskt kan komma med!”

SÄ hÀr fÄr ni era dumma jÀvlar, sÀger filmen, en zombie i hockeymask som har ihjÀl folk med machete, och den hÀr gÄngen heter han Jason. SÄ! RÀtt kloss ligger i rÀtt hÄl! Alla grejer som det tallats pÄ har lagts tillbaka dÀr de ska vara. LegolÄdan Àr komplett igen. Inga midikloreaner eller PK-tomtar sÄ lÄngt ögat kan nÄ.

Men bara för att det ska vara riktigt sĂ€kert sĂ„ gör vi Jason till en zombie en gĂ„ng för alla. Vad han varit innan dess? Jag vet inte. Han har vaknat frĂ„n de dödas rike fler gĂ„nger Ă€n en, sĂ„ att han ”dog”, liksom ”pĂ„ riktigt”, i del 4 verkar vara rĂ€tt sĂ„ obetydlig information. Han verkar ju rentav ha överlevt sin egen drunkningsolycka som Ă„ttaĂ„ring sĂ„ jag antar att det hĂ€r med liv och död faller utanför hans arbetsomrĂ„den. Hans jobb Ă€r att dyka upp och döda folk, skit samma om han lever eller Ă€r död eller vad han nu Ă€r.

Tommy Jarvis, vÄr antihjÀlte frÄn del 5, spelas nu Äterigen av en helt annan figur och filmen inleds som en gammal Frankenstein-film med blixt och dunder. Tommy Äker ut till kyrkogÄrden, grÀver upp Jasons lik och pÄlar det med en grindstÄng som naturligtvis visar sig vara en vÀldigt bra Äskledare.

SÄ, om nu nÄgon undrar sÄ kan vi Ätminstone sÀga sÀkert att Jason Àr en lunkande zombie och sÄ Àr det med det. Han kan helt enkelt inte kan dö eftersom han redan Àr död.

Denna grundlĂ€ggande förklaring hjĂ€lper göra del 6 till seriens stora undantag som bekrĂ€ftar regeln: Det Ă€r den rimligaste, smartaste och mest genomtĂ€nkta filmen i serien, och naturligtvis Ă€r det ocksĂ„ filmen som Ă€r medvetet oseriös och driver med hela idĂ©n. Det Ă€r den typ av film dĂ€r nĂ„gon ringer frĂ„n en telefonkiosk utanför ”Carpenters” bod. Tio Ă„r innan Scream, dock, det fĂ„r man ge den. Tidigt ute var den ocksĂ„ med att lĂ€sa av att slashervĂ„gen var mer eller mindre över.

Kanske det Àven kan förklara den nÀstan organiska nostalgi som bor i del 6. Det Àr en film som söker sig till slasherfilmernas vagga (ungdomsfilmer frÄn 50-talet och Universals monsterklassiker) mer ceremoniellt Àn nÀstan nÄgon annan film av sitt slag. Thom Mathews, kÀnd frÄn Return of the Living Dead Äret innan, Àr den unga rebellen i denim. Han snor pappas flicka, sÄklart, Àven om pappa i det hÀr fallet Àr en sur sheriff som helst skulle vilja kasta honom i bingen och slÀnga nyckeln.

SÄ, lÀgg till westernfilmer i receptet ocksÄ. Rena rama cineastfesten det hÀr ju!

Sheriffen kommer direkt frÄn Howard Hawks-skolan och dottern fÄr rÀdda barnen undan Jason. Detta Àr nÀmligen den enda Fredag-film dÀr barn faktiskt kommer till Camp Crystal Lake, och ungdomsledarna faktiskt fÄr arbeta som ungdomsledare. Allt som allt har del 6 nÀra band till John Carpenter, som alltid varit besatt av Hawks och som med Halloween ju skapade colan som Fredagen den 13:e Àr pepsin till.

Men det hjÀlper. Liksom vilken annan Hawksmaskin som helst Àr Fredagen den 13:e del 6 följsam och sebar som ren glosoppa, med raskt tempo och en oerhört befriande sjÀlvmedveten attityd som gör att man kan andas i filmen. SÀrskilt i jÀmförelse med kÀnslan av inrökta mögelrum, som prÀglade del 4 och 5, Àr del 6 som ett ljuvligt mÀsterverk av elegans och precision.

Fast ett som man till syvende och sist inte hÀnger i granen. Del 6 Àr ungefÀr sÄ bra som en Fredag-film kan bli, men frÄgan Àr hur lönt det Àr att vara bra i en sÄdan bizarroserie som den hÀr. Vad ska en fredag-film göra med snyggt foto, bra ljussÀttning, smarta repliker? Vad kan de cinematiska musklerna bÀra upp? Bristerna försvinner inte bara för att man pekar pÄ dem, de blir ju tvÀrtom tydligare och mer i fokus.

Men det bĂ€sta man kan sĂ€ga om del 6 Ă€r just att den Ă€r dĂ„lig med flit. Det Ă€r en till död rutin, bara glansigare och tommare nu nĂ€r den inte har nĂ„gon tydlig crapfaktor. Visserligen Ă€r den absolut jönsig nog för en oinvigd att ha roligt med – har man bara sett den hĂ€r delen, av nĂ„gon anledning, sĂ„ har man nog svĂ„rt att förestĂ€lla sig hur den Ă€r en av de bĂ€ttre.

Men i Camp Crystal Lake Ă€r alla vĂ€rden relativa. Mer ”hardcore” Fredag-fans föredrar de riktigt sunkiga stinkbomberna som föregick denna. I vĂ„r tid kanske del 6 bĂ€st beskrivs som seriens odrĂ€gliga hipster, den smarta idioten som driver med sin egen spegelbild som om det vore en annan person, utan att förstĂ„ att man inte kan stĂ„ över sig sjĂ€lv och den man Ă€r.

FREDRIK FYHR


Friday the 13th Part VI: Jason Lives. 1986 USA 86 min. fÀrg/35mm/1.85:1. R: Tom McLoughlin. S: Thom Matthews, Jennifer Cooke, David Kagen, Kerry Noonan, Renée Jones, Tom Fridley, C.J. Graham, Darcy DeMoss, Vincent Gustaferro, Tony Goldwyn, Nancy McLoughlin, Ron Palillo, Alan Blumenfeld, Matthew Faison, Ann Ryerson.

3 svar pĂ„ ”💿 Fredagen den 13:e del 6 (1986)”

LĂ€mna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fÀlt Àr mÀrkta *