Monthly Archive:: april 2021

💿 Gasljus (1944)

Gasljus slog an en nerv som pjäs, den slog an en nerv i den första filmatiseringen från 1940, den slog an en nerv i Hollywoodfilmen från 1944 och den har fortsatt att slå an en nerv sedan dess. Mest berömd är filmen för att den myntade frasen; gaslighting, det vill säga när en person

📼 Kapselrecensioner och anteckningar – The Rapture, Brevfilmen, The Big Sleep (1978), Evil Toons

The Rapture (1991) Udda berättelse om en uttråkad telefonoperatör (Mimi Rogers) som mättar sitt begär i sexuella lekar med främlingar om nätterna… ända tills hon utan förklaring går med i en kristen sekt och snart blir övertygad om att hon snart ska tas till himlen på den nära förestående domedagen. Filmen spekulerar i vad

💿 Jojo Rabbit (2019)

Jojo Rabbit är eventuellt den mesigaste antinazistiska film som någonsin gjorts. Den är så mesig, faktiskt, att den skulle kunna få en att gilla Hitler. Om man nu inte visste på förhand att man inte ska gilla Hitler. För det går ju inte, såklart. Så är vi ju inte programmerade, tydligen, att vi tycker

💿 Colossal Youth (2006)

Pedro Costas Colossal Youth är en film om förlorat minne, förlorade horisonter, förlorad kontext. Det är en film på gränsen till att lösa upp sig själv. Den hade överhuvudtaget inte haft någon form om det inte var för huvudpersonen, en lång smal man vid namn Ventura, som rör sig från den ena punkten till

📚 Filmåret 1960 (del 3)

<- Del 2. Låt oss återigen göra en metafor av stunden när Lila Crane går ner i fruktkällaren och upptäcker Mrs. Bates. Är det inte lite som när en intet ont anande biobesökare år 1960 skulle gå och se Peeping Tom eller De bestialiska? Man upptäcker något fasansfullt – död, förruttnelse, förvridna psyken – och

💿 Cimarron (1960)

Vissa filmer får man nog säga har handikapp. Cimarron har flera. Den mest avgörande kroniska sjukdomen den bär på är faktumet att berättelsen den berättar inte är värd att berätta. Eller om det låter hårt så har jag åtminstone aldrig känt ens förnimmelsen av en anledning. Kanske jag borde läsa boken – skriven av

📀 In Vanda’s Room (2000)

Någonting i mig värjer sig mot dokumentärer. Det är den typ av film jag uppskattar minst. Inte de säregna undantagen, såklart, de där märkliga filmerna som det inte var meningen skulle finnas – just där drar jag kanske skiljelinjen rentav. Jag uppskattar alla filmer som kommit till på grund av något slags oväntat liv.

💿 Wonder Woman 1984 (2020)

Wonder Woman 1984 är en sjungande, gungande, fluffig superhjältefilm med ett fantastiskt flyt och ett slugt, underliggande djup. Det är inte så djupt att man inte bottnar, kanske, men ett djup likväl. Liksom sin inspirerade föregångare införlivar den DC:s brokiga löfte om att göra superhjältefilmer som vågar sig på någon form av substans. Formellt

💿 Nomadland (2020)

Tiderna har förändrats. Ingen är längre imponerad av Kim Kardashian. Den hippa, popukulturella jargonen om cashen som tas ekar över tomma gator och torg. Anställda på Amazon måste kissa och bajsa i lådor de tar med sig själva. Storbolagens kontrollapparat är på en nivå som Stalin och Mao bara hade kunnat drömma om. Att

💿 Cherry (2021)

Cherry är byggd på en verklig berättelse, den handlar alltså om en person som finns i verkligheten. Ändå känns det påfallande mycket som om ett datorprogram gjort filmen. Vad händer när man plockar bort den mänskliga närvaron i en kreativ process? Kanske att man får en film som Cherry. Till och med titeln är,

💿 Ossos (1997)

Det finns en slags konstnär som utvecklas genom upprepning. Det ser ut som att hon gör  samma sak varje gång, men för varje gång kommer hon lite närmare sin strävans mål. Det är lätt att se hos författare – Beckett, Hesse – men det kan vara lite mer komplicerat på film. Är Roy Andersson

💿 Schakalen (1973)

Vi lever i verklighetens tidevarv. Vi har inget till övers för vår egen eller andras fantasi. Saker ska vara på riktigt och ingenting ska behöva tolkas för mycket. Den enda eran i modern tid jag kommer att tänka på att jämföra med är 1970-talet, då underhållning såg ut som Schakalen. Det som förundrar mig

💿 The Sainted Sisters (1948)

Två tjejer på rymmen-filmen. I en perfekt värld borde det väl inte vara en subgenre, men nu ser saker ut som de gör antar jag. Folk i min ålder minns Thelma & Louise, som kom den från ingenstans. Men det har ofta funnits anledningar, på film, för två kvinnor att fly lagens långa arm.

💿 Monster Hunter (2020)

De flesta som väljer Monster Hunter som filmen att se ikväll gör det nog inte för att de gillar regissören. Ordet regissör kanske till och med avskräcker. Jag minns när jag var i tolvårsåldern och försökte förklara för designerade vänner att de gillade Jackie Brown, Reservoir Dogs och Pulp Fiction för att de var

💿 The Presidio (1988)

Tänk att Sean Connery är med i den här filmen. Det hade man inte kunnat tro. Även när filmen är slut måste man fråga sig om han faktiskt var där. Det borde ju ha märkts. Nej, det är inte ofta filmer är så här fadda och anonyma. The Presidio är en film ingen inblandad