Vilse (The Postman Always Rings Twice, 1946)

Ibland lyckades man, på den gamla goda gulderan, bygga gamla filmskorvar som flöt fram på lika fina filmfloder. Somliga var noir-filmer, och lyckades särskilt bra. Denna klassiker börjar på en plats, tar sig till en annan och slutar på en tredje utan att något känns långsökt eller haltande. Luffaren Garfield tar ett jobb på en restaurang vid motorvägen, gängar med sublima Turner och de börjar efterhand planera att döda hennes man. Men såklart går saker inte som de tänkt sig och den mänskliga faktorn ändrar inte bara storyn utan karaktärernas hela motivation (Kubrick måste ha älskat den!) Efter romanen av James M. Cain, tidigare filmad 1939 i Frankrike som Vild passion och 1943 av Visconti som Köttets lust. Säga vad man vill men storyn gynnas av Hollywoods raka rör; samtidigt är det här en djärv film för sin tid, full av sexuella anspelningar och våldsamheter som ansågs kontroversiellt. Kristallklart gestaltat, ändå, med ett par särskilt minnesvärda spänningsmoment och Turners kanske bästa prestation; nästan helt klädd i vitt (men ibland svart!) och då och då surrealistisk i sin framtoning. Mycket gott i grytan här.

1946 USA 113 min. sv/35mm/1.37:1. R: Tay Garnett. S: Lana Turner, John Garfield, Cecil Kellaway, Hume Cronyn, Audrey Totter, Leon Ames, Alan Reed, Wally Cassell. Nyinspelad 1981 som Postmannen ringer alltid två gånger av Bob Rafelson med Jack Nicholson, Jessica Lange och John Colicos med manus av David Mamet.