★★½ Archive

💿 Zack Snyder’s Justice League (2017/2021)

Det är ingen överraskning att i dagens värld av mainstreamfilm (eller vad som är kvar av den) kan man släppa, som ett ”svar” (eller spinoff, rent krasst) till en färdig produkt, en polerad arbetskopia på fyra timmar och på något sätt kalla det en konstnärlig vinst. Den ursprungliga bioversionen av den här filmen föraktades

📼 Jag är bäst (1978)

Jag är bäst (1978) 1978 såg en hel del ”oroliga” komedier; berättelser om olika typer av tragiska människor i filmer som på olika sätt handlade om dödlighet och försummelse (från dekadensen i Deltagänget till den rent dödsromantiska Himlen kan vänta via en självmordskomedi som Slutet). Carl Reiners doldis The One and Only kan räknas

📼 New Rose Hotel (1998)

New Rose Hotel (1998) En mycket trogen filmatisering av en novell av William Gibson; utspelar sig i den megakapitalistiska nära framtiden – Walken och Defoe spelar industriella spioner som anlitar prostituerade Argento för att förföra ett japanskt kreativt geni och därmed sänka dennes värde som mänskligt kapital. Visst låter det spännande? Större delen av

💿 Nomadland (2020)

Tiderna har förändrats. Ingen är längre imponerad av Kim Kardashian. Den hippa, popukulturella jargonen om cashen som tas ekar över tomma gator och torg. Anställda på Amazon måste kissa och bajsa i lådor de tar med sig själva. Storbolagens kontrollapparat är på en nivå som Stalin och Mao bara hade kunnat drömma om. Att

💿 Blå Bläsen (1918)

Först och främst: Ingenting i den här filmen är bättre än den svenska titeln. Jag vet inte mycket om hur livet var att leva för hundra år sedan, men titeln Blå Bläsen ger åtminstone någon slags touch, en dekor från svunna tider som gör att man kan placera sig lite i rätt feeling. Blue

💿 Harry Potter och den flammande bägaren (2005)

Harry Potter och den flammande bägaren anlände lite grann som en oundviklig tågolycka, över en järnväg som ännu var obyggd; tågets destination var okänd och man hade inte börjat överväga vad tåget faktiskt fraktade förrän det var för sent. Jag kan inte med gott samvete säga att det är en dålig film, för berättelsen

💿 Harry Potter och fången från Azkaban (2004)

Harry Potter och fången från Azkaban verkar vara var och varannan människas favoritdel i den här sagan, både i fråga om bok och film. Det går inte bara att skylla på elitism – även om valet att anlita Alfonso Cuarón som regissör tvingade smakkänsliga personer att nu börja överväga Harry Potter, vilket de annars

💿 Midnight Express (1978)

”Have you ever been to a Turkish prison?” Jag fattade aldrig den referensen i Titta vi flyger (1980) förrän nu. Den refererar såklart till Midnight Express, som då var en uppmärksammad och omtalad film; Oscarsnominerad för bästa film såväl som till Guldpalmen. Länge var detta en sådan där halvklassiker som alla sett, fram tills någon gång, för

💿 Krig och fred (1966)

Jag ska erkänna att det bor en kulturkonservativ gubbe i mig som fnyser lite när någon dissar en klassiker. Fräckheten man tar sig (fräckheten, säger jag!) när man säger att Ingmar Bergman är tråkig, eller ser Citizen Kane (1941) och konstaterar att ”den var inget för mig”. Vafalls! Vad är det för värld vi lever i!

💿 En cowboy i Washington (1938)

Jag vet vad jag kommer nynna på nästa gång jag dammsuger. ”Dust… dust!” Huuu för damm! ”Can’t see the sun, can’t find my way, the dust has won!” När Roy Rogers sjöng sången – som blev Oscarsnominerad – var den såklart menad för högre ändamål. I depressionens USA var The Dust Bowl ett negligerat

💿 Min arabiska vår (2016)

Hedi, låt oss använda en bättre titel, är en skenbart tunisisk film men, liksom den postkolonialt klingande svenska titeln föreslår, verkar den existera enbart för att vinna några priser och blidka europeiska kritiker, som pliktskyldigt kan peka ut dess teman och kontext så vi ska veta att det är en duktig film som vi är

💿 Leve kärleken (2001)

Godard är Godard, men ibland räcker det inte. Leve kärleken är på många sätt en central film i hans karriär, och det finns de som hyllat den som en av årtiondets bästa filmer, men jag finner den problematiskt tråkig. Av alla Jean-Luc Godards filmer som jag sett, och jag har sett praktiskt taget alla,

💿 Avengers: Endgame (2019)

För sju år sedan skrev jag en text om superhjältefilmer, där jag undrade när de skulle sluta vara populära. Med illa dold iver spekulerade jag i att det nog måste vara snart. En stor flopp kommer komma, likt en komet, och slå ut allt intresse! Jaja. Men jag står åtminstone för att jag skrev

💿 Deltagänget (1978)

Jag vaknade upp lite grann 90 minuter in i Deltagänget, med ungefär 25 minuter kvar, när jag insåg att filmen faktiskt, typ, har en poäng. Detta uppdagas efter nämnda 90 minuter av svineri, då det visar sig att vildarna i Delta riskerar att hamna i Vietnam om de relegeras (vilket alldeles säkert kommer att

💿 En själs hemligheter (1926)

Det finns något bitterljuvt över mellankrigstidens intellektuella upptäckarlusta. Det verkar som att man såg på världen som barn ser på den. Än idag kan man läsa Freud och hitta mycket spännande saker, det tycker jag absolut, men praktiskt taget hela karlns samlade verk har idag utan problem glidit över till kategorin filosofi. Men på 1920-talet

💿 Vingarna (1927)

Den häftigaste scenen i Vingarna sker på en gunga.

💿 En fiende ibland oss (1997)

Ibland känner jag att det inte finns något som heter en ointressant film.

🎞 Star Wars: The Rise of Skywalker (2019)

Det är lustigt. Jag menar, med tanke på hur mycket pompa och ståt som finns i den här filmen, och hur sömlöst och överväldigande den fick mig, och tusentals andra, till biostolen. Mellan J.J Abrams första ”action” och sista ”wrap” så fanns aldrig någon tvekan om att någon skulle dyka upp. De behövde inte

💿 Vår tids musik (2004)

Vinnarna skriver historien och förlorarna gör filmer som Vår tids musik, där helvetet är krig och himlen vaktas av amerikanska soldater.

💿 Blood Creek (2009)

Jag tycker om Joel Schumacher, faktum är att jag kan vara hans enda fan.