60-tal Archive

📼 Skuggor över södern (1962)

Skuggor över södern (To Kill a Mockingbird, 1962) Präktig klassiker efter Harper Lees klassiska roman; Peck fick en Oscar för rollen som Atticus Finch, den rättrådige advokaten som i depressionens sydstater försvarar en svart man som orättfärdigt anklagas för våldtäkt. En fortfarande väldigt populär film, trots (eller på grund av?) sin tämligen förenklade moralpolitik.

📼 Bunny Lake är försvunnen (1965)

Bunny Lake är försvunnen (1965) Carol Lynley spelar ensamstående ung amerikansk mamma i London som ska hämta sin dotter efter första dagen på förskolan… men hon hittar henne ingenstans, ingen vill kännas vid att hon varit där och polisen hittar inga bevis för att hon överhuvudtaget existerar. Ruggig thriller, välgjord på Premingers typiska sätt,

📼 Ett skri av fruktan (1961)

Ett skri av fruktan (1961) Finfin Hammerproduktion som gör ett gastkramande mordmysterium av ett ”Anne på Grönkulla”-scenario. Till synes oskuldsfulla, rullstolsbundna Strasberg anländer till sin styvmor (Todd, skarp som huggen ur trä) som säger till henne att hennes far är borta. Ändå börjar hon snart se hans döda kropp överallt! Naturligtvis insisterar styvmamman och

💿 Cimarron (1960)

Vissa filmer får man nog säga har handikapp. Cimarron har flera. Den mest avgörande kroniska sjukdomen den bär på är faktumet att berättelsen den berättar inte är värd att berätta. Eller om det låter hårt så har jag åtminstone aldrig känt ens förnimmelsen av en anledning. Kanske jag borde läsa boken – skriven av

📚 Filmåret 1960 (del 2)

<- Del 1. Verkligheten har som alltid fler gråskalor. Psycho har inte på något sätt ett överskattat anseende, för den var verkligen precis så inflytelserik och banbrytande som det sägs att den var, men det var inte filmen som egenhändigt gjorde skräckfilmer mer moderna och psykologiska. Moderniseringen och psykologiseringen av skräckfilmen var en pågående rörelse som

📚 Filmåret 1960 (del 1)

Går det att sammanfatta ett filmår? Ja, med tanke på att det inte råder någon brist på retrospektiv och årsbästalistor i slutet av varje år så kan man konstatera att vi har ett osvikligt behov av att sammanfatta år också i filmens tecken. Går det att sammanfatta ett filmår över sextio år senare? Tja,

💿 Adua – bordellflickan (1960)

Av alla tendenser i svenska titelöversättningar är den allra värsta den som bär den kalla, tondöva byråkratins ton, den som stämplar storyn som efter en skumläsning och inte överhuvudtaget begriper sig på ett ord som ”nivå”. Adua – bordellflickan är en så hemsk titel att den bara kan jämföras med Mouchette – den våldtagna.

💿 Svenska bilder (1964) & Ogifta par – en film som skiljer sig (1997)

Jag ser Tage Danielssons Svenska bilder och sedan Peter Dalles Ogifta par och efter lite eftertänksamhet kommer en textrad till mig av Bruce Springsteen: ”In the end, what you don’t surrender, well the world just strips away”. Tiden inte bara går sin gång, utan sköter sitt hushåll med märklig effektivitet. 1900-talet har verkligen en

📀Dom i Nürnberg (1961)

På IMDb:s berömda lista över de mest populära filmerna saknas ett par man skulle bomma på – Hajen, E.T., Magnolia, inte ens Avengers faktiskt – men Dom i Nürnberg innehar fortfarande en stabil placering (148 i skrivande stund). Det är glädjande, som det brukar uttryckas på ledarsidorna, men också överraskande. Det känns som den

💿 Krig och fred (1966)

Jag ska erkänna att det bor en kulturkonservativ gubbe i mig som fnyser lite när någon dissar en klassiker. Fräckheten man tar sig (fräckheten, säger jag!) när man säger att Ingmar Bergman är tråkig, eller ser Citizen Kane (1941) och konstaterar att ”den var inget för mig”. Vafalls! Vad är det för värld vi lever i!

💿 Bob & Carol & Ted & Alice (1969) & Blume in Love (1973)

Bob & Carol & Ted & Alice (1969) Blume In Love (1973) En gång till om det här med föråldrade filmer: De finns inte. Alla filmer är åldrade, ja, men inte ”för” åldrade. Däremot kan de såklart snabbt bli väldigt omoderna. Särskilt om de försöker vara väldigt moderna. Effekterna kan vara ganska lustiga. Här

💿 Colorados vilda dotter (1964)

”Nu jävlar ska jag vinna en Oscar!” Jag är ingen tankeläsare men det känns som att det var vad som for genom Debbie Reynolds huvud när hon hade huvudrollen i den här MGM-musikalen, där hon spelade ”den osänkbara Molly Brown”, societetsdamen som var mest känd för att hon överlevde Titanic. Eller dam och dam.

💿 Våldet får inte segra (1960)

En vacker flicka vid namn Ruth. Hon har ingen familj kvar, ett faktum som alla listat ut utom hon. Platsen är Zagreb. Kriget är andra världskriget.

💿 Doctor Blood’s Coffin (1961)

Jo han heter verkligen Doctor Blood.

💿 Fallet doktor Knox (1960)

Liksom Jack the Ripper fanns de på riktigt, Burke och Hare. Det är lätt att glömma bort. Det är också det kanske märkligaste med denna redan rätt så märkliga film – en av de allra bästa och mest underskattade brittiska gammelrysarna, med ett av de allra bästa framträdandena av Peter Cushing.

💿 The Wild Ride (1960)

Det finns en typ av heligt skräp som The Wild Ride representerar. Den kommer med muzak av xylofoner, bongotrummor och hippieflöjtar, samt slirigt beatniktugg där folk slutar sina meningar med ”dig, maan?”

💿 Tag vad du vill ha (1960)

Vi får inte välja våra föräldrar.

💿 Väninnorna (1960)

När den franska nya vågen blommade ut var Claude Chabrol med i startelvan