Western Archive

💿 Bacurau (2019)

Kanske det är så, ändå, att ingen kan lära sig något av filmkonsten. Inte egentligen, inte på det där sättet man nuförtiden så gärna vill. Inte på det sättet Lenin ville, när han kallade filmen för revolutionens viktigaste kulturform. Inte på det sätt Anna Serner vill, när hon pratar sig varm om en stor,

💿 Tre timmar att hämnas (1954)

Några tre timmar att hämnas borde inte finnas, realistiskt sett. Låt säga att hämnaren kommer in i byn för att hämnas på invånarna, som försökte hänga honom för ett mord han inte begått. Vi vet att han är oskyldig, för vi ser att han är Dana Andrews och man gör inte Dana Andrews till

💿 Vägen till Santa Fé (1919)

Heder och ära! Bekräftelse och erkännande! Ingen kan som råskinnet sukta dessa ting, antar jag. När Sylvester Stallone var Oscarsnominerad för Creed kunde man känna oset av hans suktande, och den absoluta smaken av syra när han inte vann. Jag tror att William S. Hart drabbades av något liknande när han stod på toppen

💿 Blå Bläsen (1918)

Först och främst: Ingenting i den här filmen är bättre än den svenska titeln. Jag vet inte mycket om hur livet var att leva för hundra år sedan, men titeln Blå Bläsen ger åtminstone någon slags touch, en dekor från svunna tider som gör att man kan placera sig lite i rätt feeling. Blue

💿 I mästarens fotspår (1916)

Jag försöker att aldrig använda aldrig orden ”överskattad” och ”underskattad”. I regel har jag lyckats bra i förstnämnda fallet, lite mindre bra i andra (det är enklare, och roligare, att konstatera att en film är underskattad). Orsaken är att sådana begrepp ofta fördunklar gränsen mellan det ”subjektiva” och det ”objektiva” (eller det emotionella och

💿 En cowboy i Washington (1938)

Jag vet vad jag kommer nynna på nästa gång jag dammsuger. ”Dust… dust!” Huuu för damm! ”Can’t see the sun, can’t find my way, the dust has won!” När Roy Rogers sjöng sången – som blev Oscarsnominerad – var den såklart menad för högre ändamål. I depressionens USA var The Dust Bowl ett negligerat

💿 Rio Bravo (1959)

Rio Bravo är en av ett par amerikanska filmklassiker som faller i min personliga silverliga – där finns ett par filmer från 50-talet som analyserats och älskats ihjäl, särskilt av boomergenerationens inflytelserika filmvetare. Fords Förföljaren och Hitchcocks Studie i brott kommer till mig omedelbart. Allmänt erkända som några av amerikansk films allra bästa. Rio

💿 Revolverkavaljeren från Texas (1917)

Den här filmen borde visas i filmvetenskapliga utbildningar.