mini25star Morte a Venezia. 1971 ITALIEN 130 min. färg/35mm/2.35:1. R: Lucino Visconti. S: Dirk Bogarde, Björn Andrésen, Romolo Valli, Mark Burns, Nora Ricci, Marisa Berenson, Carole André, Silvana Mangano, Leslie French, Franco Fabrizi, Antonio Appicella.

Viscontis filmatisering av Thomas Manns klassiska roman, av många också ansedd en filmklassiker, är minutiöst iscensatt och extremt smäktande men också en misslyckad, nästan banal, filmatisering av en mycket mer mångfasetterad berättelse. I filmen spelar Bogarde den tungsinte Gustav von Aschenbach som kommer till Venedig för att vila sin utbrända konstnärssjäl, och grubbla över konsten i förhållande till den perfekta skönheten, varpå han istället blir besatt av en vacker pojke som står som objekt och symbol för denna eviga skönhet. Långsamt flanerar han runt i denna melankoli, sen får han kolera. Det finns något ofrivilligt komiskt i Viscontis tungfotade och pompösa “besjälning”; egentligen händer ingenting i filmen, och den blir oundvikligt ytlig och tom när den undviker alla Manns subtila drag. I torftiga återblickar får åskådaren se huvudpersonens historia och bakgrund förklaras och han har i denna transkribering från bok till film dessutom blivit kompositör (för att (över)tydligt spegla Gustav Mahler, vilket karaktären redan gjorde i boken till att börja med) och det fetischistiska fokuset på kerubpojken får inget som helst vidare utveckling eller djup. Även den tematiska kopplingen mellan döden och skönheten förloras helt, eftersom det här är en film som egentligen inte handlar om något. Med allt detta sagt vinner filmen sina poäng enbart på lättjefulla element: Fotot är vansinnigt skickligt, vissa sekvenser tillhör förmodligen filmhistoriens vackraste, Bogarde har en intensiv närvaro, och det långsamma tempot (och Mahlers svepande musik) skapar en suggestiv och hypnotisk stämning som emellanåt är fascinerande.  Vann Guldpalmen i Cannes och är allmänt känd som en europeisk klassiker – men åsikterna om filmen är högst delade. 3/5 6/10. 2011.


<- Döden i grytan.
-> Döden och flickan.

försökigen