2009 USA/TYSKLAND 153 min. färg/35mm, DI 2K/2.39:1. R: Quentin Tarantino. S: Brad Pitt, Mélanie Laurent, Christoph Waltz, Eli Roth, Michael Fassbender, Diane Kruger, Daniel Brühl, Til Schweiger, Gedeon Burkhard, Jacky Ido, B.J. Novak, Omar Doom, August Diehl, Denis Ménochet, Sylvester Groth, Martin Wuttke, Mike Myers, Julie Dreyfus, Richard Sammel, Alexander Fehling, Rod Taylor, Sönke Möhring, Samm Levine, Paul Rust, Michael Bacall, Arndt Schwering-Sohnrey, Petra Hartung, Volker Michalowski, Den Duken, Christian Berkel, Anne-Sophie Franck, Léa Seydoux, Tina Rodriguez, Lena Friedrich, Ludger Pistor, Jana Pallaske, Buddy Joe Hooker, Carlos Fidel, Hilmar Eichorn, Michael Scheel, Bo Svenson, Enzo G. Castellari.
Tarantinos version av andra världskriget är en magstark, tematiskt galen och på gränsen till odrägligt självsäker film, men från början till slut välgjord och makabert oemotståndlig. Har inte så mycket en traditionell berättelse som en serie karaktärer – Pitt är den knasige ledaren för ett gäng nazistjägare, Waltz är det ännu knasigare SS-befälet Hans Landa och Laurent är judinna som planerar en våldsam hämnd; den extremt episodiska filmen består av scener som bär Tarantinos signum (nerviga dialoger som slutar i ond bråd död) som alla är variationer på varandra, och de mynnar till sist ut i en absurd historierevision som doftar nazisploitation och gamla b-filmer från Italien. Filmen är pretentiös och motsägelsefull, totalt osmaklig och mer eller mindre störd, men utförandet är så skickligt och spänningen ofta så effektivt upptrissad att filmen som ren upplevelse är oemotståndlig. Oförglömlige Waltz slog igenom med hästkrafter här och fick en Oscar för besväret, men filmens verkliga doldis är klipparen Sally Menke som gör det rätt enspåriga innehållet till en enda intensiv upplevelse. Samuel L. Jackson och Harvey Keitel har okrediterade röstcameos. 4/5 8/10. 2020.
