Voyna i mir. 1966 SOVJET 422 min. färg/70mm/2.20:1. R: Sergej Bondarcuk. S: Sergej Bondarcuk, Ljudmila Saveleva, Vjaceslav Tichonov, Viktor Stanicyn, Kira Golovko, Oleg Tabakov, Nikolaj Kodin, Sereza Ermilov, Irina Gubanova, Anatolij Ktorov, Antonina Suranova, Anastasija Vertinskaja, Boris Smirnov, Irina Skobceva, Vasilij Lanovoj, Oleg Efremov, Aleksandr Tolkacev, Elena Tjapkina, Klavdija Polovikova, Eduard Marcevic, Angelina Stepanova, Dzemma Firsova, Galina Kravcenko, Boris Zachava, Nikolaj Trofimov, Giuli Cochonelidze, Nikolaj Rybnikov, Viktor Murganov, Vladislav Strzelcik, Vadim Safronov, Nikolaj Bubnov, Ivan Solovev, Jurij Cekulaev, Petr Savin, Aleksandr Smirnov, Vasilij Badaev.
Bondarcuks svar på Hollywoods Tolstojfilmatisering med Audrey Hepburn, som blev oerhört populär i Ryssland, blev såklart gigantiskt tänkbart möjliga produktion, levererad i flera delar över flera år. Ett mästerverk vad gäller foto, scenografi, kostym och produktionsvärden – vi ser bokstavligen på ovärderliga museiföremål – med några av de mest häpnadsväckande vyer som någonsin fångats på film. Mycket är ofantligt imponerande, och hade detta sammanlagt sju timmar långa epos varit ett epos för eposets skull så hade det varit en av filmhistoriens sju under. Tyvärr är filmen i grund och botten inget mer än en ganska tunn illustration åt Tolstojs hegemoniska klassiker, budskapet blir inte mer än att krig är dumt; här och där finns vackra, lyriska passager, men karaktärerna blir inte mer än fina porslinsdockor. De stora bataljerna skapar kall upphetsning, den nationalistiska patriotismen är lika dum som i Hollywood eller i stalinistisk propaganda; kriget överskuggar freden och freden meriterar inte kriget. En otroligt imponerande produktion men helt enkelt inte en lika imponerande film. Videosöndag-recension. 3/5 6/10. 2020, 2021
