1988 USA/KANADA 110 min. färg/35mm/1.85:1. R: Oliver Stone. S: Eric Bogosian, Ellen Greene, Leslie Hope, John C. McGinley, Alec Baldwin, John Pankow, Michael Wincott, Linda Atkinson, Robert Trebor, Zach Grenier, Tony Frank, Harlan Jordan, Bill Johnson, Kevin Howard, Anna Levine.
Fascinerande film löst byggd på den sanna historien om den kontroversielle radioprataren Alan Berg, som hade ett kvällspratprogram där han yttrade flera politiskt inkorrekta sanningar – och allt som ofta fick prata med högerextrema galningar – och som blev mördad 1984. Bogosian spelar liknande figur, en cynisk programledare som blir alltmer pressad av det ständiga hat han får riktat mot sig, samtidigt som programmet är på väg att bli nationellt. En av Oliver Stones allra bästa filmer, tyvärr helt underskattad, som blir briljant inte bara tack vare hantverket (regin är konsekvent klaustrofobisk, klippningen, och hur den utmattar åskådaren, är verkligen mästerlig och alla skådespelare är starka) utan kanske främst genom de frågor premissen öppnar för. Det blir en rå och oförsonlig film som handlar om verkligheten, och som befinner sig mitt i kokpunkten på hatgrytan, och Stone konstaterar den utan att ge pekpinnar. Att huvudpersonen är så bristfällig är en annan styrka; många kritiker tyckte filmen faller på hans odrägliga karaktär, men däri ligger precis filmens poäng. Stone tar inga enkla utvägar, filmen saknar hjälte, och denna typ av subtila tematik (vad är hat, mänsklighet, finns tro, hopp, kärlek? Vem vet?) är otroligt sällsynt i amerikansk film. Manus av Stone och Bogosian, byggd på Bogosians egna pjäs efter en bok av Stephen Singular (”Talked to Death: The Life and Murder of Alan Berg”). 5/5 9/10. 2011.
