Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Tre kronor – Reine och Mimmi i fjällen

Reine försöker jolka över fjället.


Reine och Mimmi i fjällen. Mimmi tvingar Reine att åka till fjällen och hotar med skilsmässa om hon inte får ”komma bort”. Trist nog gör dom det samtidigt som en bankrånarliga härjar där – dom har just rånat ”Norrbanken” till exempel. På vägen upp plockar dom upp Tanja som av bisarr slump står och liftar. Hon ska ”också” till fjällen. Det visar sig också att hennes pappa heter Folke, spelad av Tomas ”Jägarna” Norström, och är en töntig fjant som äger fjällhotellet Renhornet där Reine och Mimmi checkar in; på vägen dit kör dom även på en ren. Som om det inte var nog med överraskningar så står Katta i Renhornets lobby; hon sitter tydligen inte i fängelse längre utan är gravid och har fått jobb uppe i norr. Sicken slump. När Reine och Mimmi ska nuppa på hotellrummet kommer nästa överraskning – Mimmis syster Siri (don’t ask) bor vägg i vägg. Siri är en jobbig kleptoman som är ihop med bankrånarnas ledare, som heter Bängt (med ä!). Bängt är en lättsårad dumskalle som stammar (för det är ju kul). Mimmi surar och vill ta tåget hem men Folke vill inte ge dom pengarna tillbaka, Reines magnetremsa funkar inte och dom har inga manuella slippar (för att vi är i Norrland…?). Reine försöker åka spark. Det går inte bra. (”Sparkjävel!”). Han tar ut åtta tusen på banken av en norrländsk tjej med knasig tröja –hux flux kommer bankrånarna och gör sin grej (rånar). Reine försöker sätta tillbaka pengarna på banken men övertygas av kulsprutesmatter i taket samt en örfil. Sen hamnar han på Nyheterna och blir kallad för pucko, idiot och kärring. Mimmi bestämmer sig för att de bör stanna på fjällen. Tanja listar ut att Bängt är bankrånarnas ledare men Reine bryr sig inte. Sen pratar han med Bängt av en slump och blir själv misstänksam; det leder till att alla sticker iväg och åker skidor. Mimmi och Siri bråkar eftersom Siri stulit deras döda mammas smycken; det leder till en absurd dramatisk scen som ska tas på gravallvar. Reine och Tanja påbörjar någon slags detektivutredning som är helt ologisk. De kommer på att det ryska dansbandet som bor på hotellet förmodligen är skurkar. Reine pushar Bängt och man börjar förstå att han är ett villospår… Förresten, gissa vem som är sångerska i det ryska dansbandet? Givetvis, OLGA! I blond peruk. Hon är nu gift med ”Andrej”, en mustaschsnubbe i rosa kavaj som ”gjort många affärer i Sverige”. Reine får spö av en ful idiot vid namn Putte som hela filmen igenom varit jobbig mot alla. Katta avslöjar Bängt (och hans låtsasstammande) som undercoverpolis. Det visar sig förstås att ryssarna indeed är bankrånare (dom är ju ryssar!). Vid det här laget fattar man att det är Folke som är skurken, men Bängt – eller vad han nu heter – har inte kommit någonstans och hotas bli avkopplad av polischef Göran ”Jägarna” Forsmark som ger honom 24 timmar (dum dum duuuum). Olga ska sticka från Andrej med lite stålar men blir distraherad av att Reine rotar igenom hennes rum. De kör iväg på en skoter och Mimmi blir sur. Andrej bestämmer sig för att förföra Mimmi för att därmed lösa konflikten. Under tiden kör Reine vilse och träffar mystisk fjällman som bjuder på fika. Reine dumpar Olga hos fjällmannen som utan förvarning börjar jolka. Under tiden har Mimmi en sunkig dejt med Andrej. Hon ändrar sig och vill inte sova med Andrej men Andrej och hans kloroform har andra åsikter. Siri hittar ryssarnas rånbyte och Bängt blir glad. Mimmi vaknar bunden och munkavlad i en garderob.  Tanja har listat ut allt som hänt och hur det hänger ihop, men hon har inte fattat att Siri snott pengarna. Det har inte Andrej heller, som attackerar Reine och så vidare. Bängt och Katta listar ut att Folke är korrupt. Poliserna stormar Renhornet och det blir standoff mellan ryssarna och poliserna; eller inte, för Tanja har stulit allas patroner. Folke haffas. Olga och lappmannen har mysigt i lappmannens stuga, dricker något slags te vid någon slags brasa. Reine, med Andrej hack i häl, försöker jolka över fjället. Innan Olga och lappmannen ska ”göra det” så börjar även lappmannen jolka, typ som i magisk lappsynkronisitet. Ekot av Reines jolkande får av någon anledning alla i och omkring bygden att stanna upp som i trance. Andrej, Reine, Olga och lappmannen har en slags standoff. Olga pratar plötsligt flytande svenska, tills hon kommer på sig själv med att ”schita i pjengarna”. En obegriplig skoterfinal uppstår där Reine säger att det är fult att peka. Plötsligt har alla kraschat med sina skotrar. Andrej ramlar ner för ett stup. Olga kramar lappmannen som tydligen heter Emil. Mimmi sopar till Reine. Slutet gott allting gott. En epilog följer på ett flygplan där det visar sig att Katta fått pengarna och att Andrej tydligen överlevt (han har bandage och sånt). Reine och Mimmi myser i en stuga och ylar obegripligt mot fjällhimlarna.


Krediterad manusförfattare: Hans Rosenfeldt.

Krediterad regissör: Magnus Skogsberg.


Kommentar

Minuspoäng till alla inblandade.

Herregud. Hur gick det här till? Hur fick det gå så här långt? Det är förstås ingen nyhet men den här filmen är… helt talanglös. Varenda litet inslag i manuset är en desperat och misslyckad plantering. Den påminner en hel del om Spice World – ett sånt där absurt, gräsligt luftslott helt uppbyggd kring en populärkulturell hype men ingenting mer – men den filmen hade åtminstone Spice Girls.

Säga vad man vill om Tre kronor, det är inte en serie som är så dålig att den är rolig utan en serie som är rolig fastän den är dålig, på ett skumt sätt jag ska förklara vi senare tillfälle, men den var åtminstone gjord med en basal, kreativ logik (läs: det var en såpa, folk skrev manus, skådespelare skådespelade). Det här… är… uppenbarligen obeskrivligt. I have no speech.

Full disclosure: Den enda karaktären som går att tycka om är Pucko-Putte, som hatar allt och alla utan anledning och som inte har en enda anledning att vara med i filmen.


Citat

”Byt blöjor och gå och lägg dig” / Reine till Tanja

”Dansband måste väl också bajsa” / Tanja


Tre kronor