💿 Cannonball! (1976)

Jag vet inte riktigt vart det var alla skulle köra på 70-talet men fort skulle det gå, och roligt skulle man ha, och skumpa skulle det göra.

Men ibland gick det riktigt segt fram, det måste sägas.

Cannonball! ska inte blandas ihop med Cannonball Run. Den hade Burt Reynolds, den här filmen får nöja sig med David Carradine. Många filmer fick nöja sig med David Carradine. Den gjordes av teamet bakom Death Race 2000, så den har mer att göra med den filmen som, kanske någon vet, handlade om ett dödsrace där förarna fick poäng för hur många oskyldiga människor de mejade ner. Karaktärerna hade namn som Nero the Hero och Herman the Nazi Navigator och det skulle vara någon slags satir.

En tysk finns också i Cannonball. Han cruisar runt längs Kaliforniens motorväg och ojar sig över hur vackert det är – ”allt det här skulle ha varit Tyskland egentligen”, suckar han, strax innan han exploderar eftersom Dick Miller lagt en bomb i hans motor.

Det är en av de roligare små stunderna i den här filmen som, efter den första kvarten och den obligatoriska stämningen av ”nej men det här verkar ju vara något kul gammalt trams”, börjar rulla på rejäl soppatorsk.

Jag har förstått att det finns en annan b-rallyfilm från samma år – den förärades den svenska titeln Fartdårarna och handlade om samma sak: Ett olagligt undergroundrace där diverse filurer deltar och vinnaren får x antal slantar i belöning. Det var 1976 års Deep Impact/Armageddon-scenario, antar jag.

Jag kan föreställa mig att den andra filmen är bättre än Cannonball! som lider oerhört av sin egen brist på… tja, det mesta. Karaktärerna i den här filmen är dränerade på liv. Carradine är vår surmulne antihjälte, bråkstaken med ett hjärta av guld. Det säger sig självt, tyvärr säger han inte så mycket själv. En av deltagarna är en medelålders man i en herrgårdsvagn som har familj och barn. En är en svart kille som föräras funkmusik varje gång han är i bild. Tre tjejer i Farah Fawcett-frisyrer kör runt i en skåbil. Ooooch?

Nä. Och schmock. De här karaktärerna varken säger eller gör något som är roligt eller intressant, trots att tempot ser ut att vara högt och humöret högt. Men till vilket ändamål? Scen efter scen består av tomt pladder och någon som någon gång kör förbi någon annan. Då och då exploderar en bil så vi har en explosion att titta på. Har vi tur ser vi ett par lustiga cameos av Joe Dante och duon Sylvester Stallone och Martin Scorsese (!) som”mafiosos”. Sen är sightseeingen slut.

FREDRIK FYHR


1976 USA 93 min. färg/35mm/1.85:1. R: Paul Bartel. S: David Carradine, Bill McKinney, Veronica Hamel, Gerrit Graham, Robert Carradine, Belinda Balaski, Judy Canova, Archie Hahn, Carl Gottlieb, Mary Woronov, Diane Lee Hart, Glynn Rubin, James Keach, Dick Miller, Stanley Bennett Clay, David Arkin, John Herzfeld, Louisa Moritz, Patrick Wright, Allan Arkush, Gary Austin, Paul Bartel, Jim Connors, Roger Corman, Joe Dante, Samuel W. Gelfman, Paul Glickler, David N. Gottlieb, Lea Gould, Aron Kincaid, Saul Krugman, Martin Scorsese, Mary-Robin Redd, Don Simpson, George Wagner, Sylvester Stallone (okrediterad)

Post A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *