Mer Àn tvÄ stjÀrnor kan inte Get Over It fÄ, det mÄste finnas nÄgon slags ordning och reda hÀr, men jag ska inte sticka under stol med att det Àr en fasligt kÀck film som Àr förfÀrligt enkel att se pÄ. Vad gÀller high school-filmer kring millennieskiftet Àr Get Over It som genrens svar pÄ Stallones Cobra (1986); nÀr det begav sig var det repetitivt skval, en bit cold product som inte skilde sig frÄn mÀngden pÄ nÄgot sÀtt alls, men i efterhand Àr det som en kristallklar och perfekt sammanstÀllning av absolut alla klichéer man letar efter i en perfekt tidskapselsfilm. Den som har allra minsta lust att dra ett popkulturellt andetag som en femtonÄring Är 2001, och veta hur luften smakade, ska faktiskt se den hÀr filmen och ingen annan.

År 2001 var Get Over It definitionen av en film man tog för givet. Det gick faktiskt inte att tĂ€nka sig en mycket mer ointressant film; den sista skvĂ€tten av kölvattnet frĂ„n Clueless, sex lĂ„nga Ă„r tidigare. Bara Ă„ret innan hade Kirsten Dunst haft huvudrollen i Bring it On, en film som borde ha satt ett evigt rekord i hur tunn en film kunde vara och fortfarande gĂ„ att se. Get Over It kĂ€ndes som att bli matad tio sockervadd till efter att man dött av sockerslag.

Som lillgammal tonĂ„ring var jag sjĂ€lv snabb med att poĂ€ngtera mitt förakt. Man vet att jag var lillgammal för jag sa att den var ”föga överraskande” (”föga” Ă€r ett sĂ„dant dĂ€r kritikerord som ingen anvĂ€nder i verkligheten men som gĂ€ller för alla snedvridna kids som velat leka Gunnar Rehlin).

SĂ„ hĂ€r beskrev jag den ack sĂ„ givna intrigen: ”Den snĂ€lldumme-killen (SDK) blir dumpad av sin-livs-kĂ€rlek (SLK) efter tre Ă„r, han börjar en kamp för att hĂ„lla isĂ€r henne frĂ„n den nye, men egentligen pretentiöse nya-hĂ€ftiga-killen (NHK), medan hans festliga-birolls-kompisar (FBK) letar ny flickvĂ€n. SDK beslutar sig för att vara med i Shakespeare-skolteatern som bĂ„de SLK och NHK Ă€r med i. SDK fĂ„r ovĂ€ntad hjĂ€lp av en av FBKs yngre syster (Dunst) och snart vet han inte för vem hans hjĂ€rta bultar.”

NÄ! Filmen har inte blivit direkt bÀttre pÄ sina dryga 20 Är, men oerhört mycket mer behaglig att se pÄ. Jag var verkligen 2 cool 4 school nÀr det begav sig. Jag var snabb att pÄpeka att Martin Short var filmens höjdpunkt, som skolans sjÀlvgoda dramalÀrare; en sÄdan dÀr fantastiskt odrÀglig vi-har-alla-trÀffat-honom-karikatyr som drivs av lika delar orubbligt ego och dÄlig smak.

Sant. Martin Short Àr inte bara en briljant humorist utan Àven en begÄvad skÄdespelare, vilket han fÄr chansen att visa i den hÀr filmen. Men personen som förtjÀnar det stora retroaktiva berömmet Àr Kirsten Dunst. Hon spelar den obligatoriska tjejen som huvudpersonen ska falla för utan att han mÀrker det och hon gör det med fjÀderlÀtt perfektion, som peaken pÄ ett trÀningspass nÀr man fÄtt in rÀtta groovet och bara kör pÄ. Hon joggar praktiskt taget in frÄn Bring it On, redo att köra nÄgra varv i en film till medan hon ÀndÄ Àr igÄng.

Hon representerar ocksÄ filmens nÀrapÄ sublima sjÀlvironi. Det Àr lÀtt att ta det för givet. Ta den dÀr scenen pÄ sÀngen till exempel, nÀr hon sitter med Ben Foster (som spelar huvudpersonen, eller SDK om vi vill) och de Àr precis pÄ vÀg att kyssa varandra innan de blir avbrutna av nÄgot. Dunst vÀnder pÄ sig och gör en frustrerad grimas, praktiskt taget för oss i publiken. Det sÀger en hel del om filmens instÀllning. Det Àr ingen hemlighet vad som pÄgÄr, eller vart filmen Àr pÄ vÀg. Alla i filmen vet exakt vad vi tittar pÄ. SkÄdespelarna bemödar sig inte ens med att hÄlla nÄgot slags mysterium vid liv.

Man kan inte ens sĂ€ga att Get Over It har nĂ„gon riktig intrig. Teoretiskt sett ska varje scen föra berĂ€ttelsen framĂ„t, men den hĂ€r filmen Ă€r mer intresserad av en bra punchline. Vad som borde vara en sidointrig – dĂ€r huvudpersonen ska detja en annan tjej för att göra sitt ex svartsjukt – mynnar bara ut i en enda scen pĂ„ en kinarestaurang dĂ€r dejten, ökĂ€nt otursförföljd, lyckas brĂ€nna ner hela stĂ€llet.

Ganska mĂ„nga scener i Get Over It funkar pĂ„ det sĂ€ttet; inte som byggstenar i en narrativ utan mer som enskilda GrĂ„ben & Hjulben-filmer dĂ€r nĂ„gon bomb alltid ruinerar allt som filmen rimligen borde anvĂ€nda för att bygga en berĂ€ttelse. Kort sagt ser vi bara pĂ„ en radda dumheter; pĂ„fallande ofta slutar de med att nĂ„gon skadas pĂ„ mer eller mindre vĂ„ldsamma sĂ€tt. I sista akten behöver vi ingen ordentlig final heller, för allt mynnar ut i en skolmusikal dĂ€r ”En midsommarnattsdröm” förvandlas till nĂ„gon slags vĂ„t Max Martin-dröm.

Man kan sÄklart anklaga filmen för att vara cynisk, en meningslös burk som ska fyllas med content för marknaden; en produkt som bara existerar för att den bestÀllts. Samtidigt kan jag inte förneka att jag hellre ser om den hÀr filmen Àn nÄgon annan av sitt slag, om jag nu behöver lite c-vitamin; en film som 10 orsaker att hata dig (1999) Àr liksom lite för bra, som ett slöseri pÄ kvalitet.

Och nÀr jag sÀger c-vitamin menar jag verkligen c-vitamin. För Vitamin C Àr med i filmen!

Veeeeem?

NÀ, ingen kan klandra dig för att du inte vet vem det Àr. Eller var. Men Sisqo Àr med! Och han har Eminem-frisyr som en tvÀttÀkta sitt-Slim Shady. BÄda dessa herrar har riktiga biroller, medan Carmen Electra och Coolio fÄr nöja sig med cameos.

Vet du fortfarande inte vad jag pratar om sĂ„ ber jag om ursĂ€kt, för det Ă€r möjligt att hela den hĂ€r texten slösat pĂ„ din dyrbara tid. PoĂ€ngen Ă€r att Get Over It Àr ett tidigt 00-kalas. Absolut allting i filmen Ă€r lika sockersött naivt som trĂ„nsjukt tönt-off, en vibb förlorad i en bermudatriangel dĂ€r ”Malcolm in the Middle” möter Vengaboys. Colin Hanks… fanns. Mila Kunis var tjejen frĂ„n ”That 70’s Show”. Alla i filmen struttar runt i en konstig smurfvĂ€rld full av bebispasteller, och det musikaliska DNA:t gĂ„r enligt principen A-Teens>Beatles.

Som retrotripp Ă€r den hĂ€r filmen rena rama safarin, en tidsmaskin som hör hemma pĂ„ ett museum för den som vill veta exakt hur en populĂ€rkulturell kommersiell gestaltning Ă„r 2001 sĂ„g ut. Det Ă€r en oförklarlig freak accident att Smash Mouths ”All Star” inte Ă€r med pĂ„ soundtracket.

FREDRIK FYHR


2001 USA 87 min. fĂ€rg/35mm/2.35:1. R: Tommy O’Haver. S: Kirsten Dunst, Ben Foster, Melissa Sagemiller, Sisqo, Shane West, Colin Hanks, Zoe Saldana, Mila Kunis, Swoosie Kurtz, Ed Begley jr., Martin Short.