💿 Get Over It (2001)

Mer än två stjärnor kan inte Get Over It få, det måste finnas någon slags ordning och reda här, men jag ska inte sticka under stol med att det är en fasligt käck film som är förfärligt enkel att se på. Vad gäller high school-filmer kring millennieskiftet är Get Over It som genrens svar på Stallones Cobra (1986); när det begav sig var det repetitivt skval, en bit cold product som inte skilde sig från mängden på något sätt alls, men i efterhand är det som en kristallklar och perfekt sammanställning av absolut alla klichéer man letar efter i en perfekt tidskapselsfilm. Den som har allra minsta lust att dra ett popkulturellt andetag som en femtonåring år 2001, och veta hur luften smakade, ska faktiskt se den här filmen och ingen annan.

År 2001 var Get Over It definitionen av en film man tog för givet. Det gick faktiskt inte att tänka sig en mycket mer ointressant film; den sista skvätten av kölvattnet från Clueless, sex långa år tidigare. Bara året innan hade Kirsten Dunst haft huvudrollen i Bring it On, en film som borde ha satt ett evigt rekord i hur tunn en film kunde vara och fortfarande gå att se. Get Over It kändes som att bli matad tio sockervadd till efter att man dött av sockerslag.

Som lillgammal tonåring var jag själv snabb med att poängtera mitt förakt. Man vet att jag var lillgammal för jag sa att den var ”föga överraskande” (”föga” är ett sådant där kritikerord som ingen använder i verkligheten men som gäller för alla snedvridna kids som velat leka Gunnar Rehlin).

Så här beskrev jag den ack så givna intrigen: ”Den snälldumme-killen (SDK) blir dumpad av sin-livs-kärlek (SLK) efter tre år, han börjar en kamp för att hålla isär henne från den nye, men egentligen pretentiöse nya-häftiga-killen (NHK), medan hans festliga-birolls-kompisar (FBK) letar ny flickvän. SDK beslutar sig för att vara med i Shakespeare-skolteatern som både SLK och NHK är med i. SDK får oväntad hjälp av en av FBKs yngre syster (Dunst) och snart vet han inte för vem hans hjärta bultar.”

Nå! Filmen har inte blivit direkt bättre på sina dryga 20 år, men oerhört mycket mer behaglig att se på. Jag var verkligen 2 cool 4 school när det begav sig. Jag var snabb att påpeka att Martin Short var filmens höjdpunkt, som skolans självgoda dramalärare; en sådan där fantastiskt odräglig vi-har-alla-träffat-honom-karikatyr som drivs av lika delar orubbligt ego och dålig smak.

Sant. Martin Short är inte bara en briljant humorist utan även en begåvad skådespelare, vilket han får chansen att visa i den här filmen. Men personen som förtjänar det stora retroaktiva berömmet är Kirsten Dunst. Hon spelar den obligatoriska tjejen som huvudpersonen ska falla för utan att han märker det och hon gör det med fjäderlätt perfektion, som peaken på ett träningspass när man fått in rätta groovet och bara kör på. Hon joggar praktiskt taget in från Bring it On, redo att köra några varv i en film till medan hon ändå är igång.

Hon representerar också filmens närapå sublima självironi. Det är lätt att ta det för givet. Ta den där scenen på sängen till exempel, när hon sitter med Ben Foster (som spelar huvudpersonen, eller SDK om vi vill) och de är precis på väg att kyssa varandra innan de blir avbrutna av något. Dunst vänder på sig och gör en frustrerad grimas, praktiskt taget för oss i publiken. Det säger en hel del om filmens inställning. Det är ingen hemlighet vad som pågår, eller vart filmen är på väg. Alla i filmen vet exakt vad vi tittar på. Skådespelarna bemödar sig inte ens med att hålla något slags mysterium vid liv.

Man kan inte ens säga att Get Over It har någon riktig intrig. Teoretiskt sett ska varje scen föra berättelsen framåt, men den här filmen är mer intresserad av en bra punchline. Vad som borde vara en sidointrig – där huvudpersonen ska detja en annan tjej för att göra sitt ex svartsjukt – mynnar bara ut i en enda scen på en kinarestaurang där dejten, ökänt otursförföljd, lyckas bränna ner hela stället.

Ganska många scener i Get Over It funkar på det sättet; inte som byggstenar i en narrativ utan mer som enskilda Gråben & Hjulben-filmer där någon bomb alltid ruinerar allt som filmen rimligen borde använda för att bygga en berättelse. Kort sagt ser vi bara på en radda dumheter; påfallande ofta slutar de med att någon skadas på mer eller mindre våldsamma sätt. I sista akten behöver vi ingen ordentlig final heller, för allt mynnar ut i en skolmusikal där ”En midsommarnattsdröm” förvandlas till någon slags våt Max Martin-dröm.

Man kan såklart anklaga filmen för att vara cynisk, en meningslös burk som ska fyllas med content för marknaden; en produkt som bara existerar för att den beställts. Samtidigt kan jag inte förneka att jag hellre ser om den här filmen än någon annan av sitt slag, om jag nu behöver lite c-vitamin; en film som 10 orsaker att hata dig (1999) är liksom lite för bra, som ett slöseri på kvalitet.

Och när jag säger c-vitamin menar jag verkligen c-vitamin. För Vitamin C är med i filmen!

Veeeeem?

Nä, ingen kan klandra dig för att du inte vet vem det är. Eller var. Men Sisqo är med! Och han har Eminem-frisyr som en tvättäkta sitt-Slim Shady. Båda dessa herrar har riktiga biroller, medan Carmen Electra och Coolio får nöja sig med cameos.

Vet du fortfarande inte vad jag pratar om så ber jag om ursäkt, för det är möjligt att hela den här texten slösat på din dyrbara tid. Poängen är att Get Over It är ett tidigt 00-kalas. Absolut allting i filmen är lika sockersött naivt som trånsjukt tönt-off, en vibb förlorad i en bermudatriangel där ”Malcolm in the Middle” möter Vengaboys. Colin Hanks… fanns. Mila Kunis var tjejen från ”That 70’s Show”. Alla i filmen struttar runt i en konstig smurfvärld full av bebispasteller, och det musikaliska DNA:t går enligt principen A-Teens>Beatles.

Som retrotripp är den här filmen rena rama safarin, en tidsmaskin som hör hemma på ett museum för den som vill veta exakt hur en populärkulturell kommersiell gestaltning år 2001 såg ut. Det är en oförklarlig freak accident att Smash Mouths ”All Star” inte är med på soundtracket.

FREDRIK FYHR


2001 USA 87 min. färg/35mm/2.35:1. R: Tommy O’Haver. S: Kirsten Dunst, Ben Foster, Melissa Sagemiller, Sisqo, Shane West, Colin Hanks, Zoe Saldana, Mila Kunis, Swoosie Kurtz, Ed Begley jr., Martin Short.

Post A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *