Det som hÀnder i Thunderdome stannar i Thunderdome.

För visst. Mad Max bortom Thunderdome Ă€r Mad Max-seriens
 Mad Max bortom Thunderdome. Den polerade blockbustern, typ, dĂ€r George Millers ruffiga originalfilm frĂ„n 1979, och den omhuldade uppföljaren The Road Warrior (1981), var rĂ„a rökare, kultfilmer av en anledning, nĂ„gra slags desperata avgrundsvrĂ„l som kom ekandes ut ur en farlig VHS-ödemark dĂ€r man mĂ„ste lyfta pĂ„ mĂ„nga stenar för att hitta the juicy stuff.

Millers första Mad Max-filmer hĂ€ngde i den gamla videohyllan som givna dyrgripar i bytesjĂ€garens nĂ€tade luffarsĂ€ck; dess obskyra var magi var delvis befogad, delvis driven av det sublimt kusliga i att se en omöjligt ung Mel Gibson prata som Crocodile Dundee (”good lĂ€ck!”). Att upptĂ€cka dessa filmer var lite som att upptĂ€cka att ens gamla farbror i unga Ă„r var nazistjĂ€gare under andra vĂ€rldskriget eller nĂ„got.

FastÀn det bara gÄtt fyra Är mellan The Road Warrior och Thunderdome sÄ placerar sig filmerna i tvÄ helt olika vÀrldar. FrÄn att ha varit spartansk, högoktanig nattbio med bensindoftande aura av underground har sagan om Max blivit en biffig 80-talsstek med hockeyfrillor, storsÀljande titellÄtar av Tina Turner, infiltrationer av Indiana Jones och Star Wars, ett dussin barnskÄdespelare och en till Tina Turner-lÄt.

Ärligt talat tycker jag inte att det gör sĂ„ mycket. Jag Ă€r inte mycket för sĂ„dan hĂ€r fankutym Ă€ndĂ„, men det kĂ€nns sĂ€rskilt orĂ€ttvist att anklaga Thunderdome för att inte vara kosher. Budgeten var större Ă€n den var för de tidigare filmerna men den gick ocksĂ„ till fantastisk dekor, som arbetade för att fördjupa den postapokalyptiska vĂ€rlden utan att förta den karga visuella atmosfĂ€ren.

Sant! Max ramlar ner i ett vattenhÄl bland Peter Pan-beslÀktade ungar som ser pÄ honom som en Jesusgestalt som ska ge dem det hem de inte vet Àr borta för alltid (senare helt hutlöst plagierat av Spielberg i Hook). Men blotta nÀrvaron av ett par barn gör inte en film sÀmre. LÄt oss inte glömma att Max inte ger dem vad de behöver och att de inte gÄr ett lyckligt slut till mötes sÄ mycket som ett melankoliskt, med inget mer Àn en ambivalent försoning i horisonten.

Resten handlar om ett förvridet facit. Mel Gibson ser mer ut som den Mel Gibson vi minns bÀst, men han var fortfarande inte helt etablerad. Thunderdome kom tvÄ Är innan ens den första Dödligt vapen, som kom att bli hans reella genombrott.

Inte heller Àr Thunderdome en Hollywoodfilm. Det kÀnns faktiskt fortfarande som en förbluffande oamerikansk film, med karaktÀrer som glider diffust mellan gott och ont, en högljudd estetik av skrammel och skrot, flera groteska effekter och en allmÀnt chosefri instÀllning till det hÀr med story och plot.

Att filmen inte Ă€r bĂ€ttre Ă€n vad den Ă€r kanske mer har att göra med kĂ€nslan av 80-talets ohejdade glĂ€dje Ă€n just kommersialism i sig. BerĂ€ttelsen kan jag Ă€rligt talat inte redovisa för speciellt bra. Max hamnar i den ruffiga handelsbyn Bartertown dĂ€r han mĂ„ste slĂ„ss i gladiatorspelet Thunderdome; hela stĂ€llet styrs av Tina Turner utklĂ€dd som om hon ska vara med i nĂ€sta Conan-film. Max hamnar ute i öknen igen, plockas upp av de dĂ€r ungarna, och sĂ„ far de ivĂ€g igen
 av nĂ„gon anledning eller annan, mot nĂ„gon destination jag redan glömt.

Jag tror inte det Àr en frÄga om att jag Àr lat. Man kÀnner sig inte helt nykter nÀr man ser Mad Max bortom Thunderdome, det Àr en film som kastar ner en i en sÀck och rusar fram genom sig sjÀlv med en. Man skumpar runt i bagaget och det man ser Àr bara det man förmÄr urskilja. Vi Àr i en helt övertygande postapokalyptisk skrot- och slÀngvÀrld. KaraktÀrernas attityder Àr tveklösa, jargongen drypande och salt.

NĂ„gonstans berĂ€ttas en berĂ€ttelse om tillvarons predikament efter apokalypsen – berĂ€ttelsen som stĂ€ller frĂ„gan vart vi ska leva nu, vart vi ska bygga en ny framtid och vad vi lĂ€rt oss av den undergĂ„ng vi redan gĂ„tt igenom.

Men vad allt gÄr ut pÄ förblir ÀndÄ hela tiden lite lÀtt obegripligt. Max har varit nÄgonstans nÀr filmen börjar och han Àr pÄ vÀg nÄgon annanstans nÀr filmen tar slut och vi kastas ner i mitten och försöker överleva vinande spjut och rasande gummi. Just Äret 1985 behövde vi stanna i Thunderdome. Det finns vÀrre stÀllen att vara pÄ, under omstÀndigheterna.

FREDRIK FYHR


Mad Max Beyond Thunderdome. 1985 AUSTRALIEN 107 min. fÀrg/35mm/2.35:1. R: George Miller, George Ogilvie. S: Mel Gibson, Tina Turner, Angelo Rossitto, Helen Buday, Rod Zuanic, Frank Thring, Angry Anderson.