Flipper Ă€r en av de mest lĂ€ttsedda filmer jag nĂ„gonsin haft framför ögonen. Den börjar, pĂ„gĂ„r och tar slut som om ingenting hĂ€nt. Storyn Ă€r en tom klichĂ©, intrigen en förutsĂ€gbar rĂ€ls, konflikten svag
 Ă€ndĂ„ mĂ„ste jag erkĂ€nna för mig sjĂ€lv att jag gillar den en del. Jag tror aldrig att jag sĂ„g filmen ens nĂ€r den kom, fastĂ€n jag var den exakta mĂ„lgruppen. Flipper har jag istĂ€llet sett tvĂ„ gĂ„nger, och förvĂ€ntar mig se den fler nĂ€r andan faller pĂ„, i alldeles vuxen Ă„lder.

Kanske det Ă€r en frĂ„ga om nostalgi, om Ă€n en nĂ„got diffus sĂ„dan – som att den Florida-soliga sommaren som fĂ„ngas i den hĂ€r filmen bĂ€r i sin kĂ€rna en vision om sommaren som man minns den, barndomens fĂ€rgglada GB-glasspapper, smaken av en Fanta eller en Trocadero.

Man kan jĂ€mföra med RĂ€dda Willy (1993), uppenbarligen den frĂ€msta anledningen till att man Ă€ven fiskade upp Flipper ur vassen. Willy sĂ„g jag, pĂ„ bio rentav, men jag har alltid mints den som en nĂ„got mulen film, pĂ„ nĂ„got vis ganska deppig med sin brĂ„kiga huvudperson, egentligen ganska hotfulla mördarval, en ”schysst” styvpappa spelad av Mr. Blonde himself Michael Madsen. Venne, liksom.

Flipper dĂ€remot, som jag mig veterligen ej sĂ„g som barn, har en helt annan harmlös glĂ€dje. IstĂ€llet för trulig brĂ„kstake Ă€r vĂ„r 90s kid Elijah Wood. Hans enda problem Ă€r att han Ă€r uttrĂ„kad nĂ€r han sitter och spelar Game Boy pĂ„ en brygga – plask plask i vattnet intill; vem dĂ€r? Flipper! En söt delfin som ser mycket gladare ut Ă€n stackars Keiko med sin böjda fena.

Det finns tjuvjĂ€gare i Flipper, precis som i Willy, men de Ă€r inte riktigt lika hotfulla – snarare Ă€r de bara ett gĂ€ng korkade surkart, inte lĂ„ngt ifrĂ„n verklighetens idioter. De befinner sig pĂ„ en ö i Florida Keys, om nu nĂ„gon undrar, dĂ€r Paul Hogan gĂ„r omkring i Karl-Alfred-klĂ€der som om han Ă€r redo att kliva in i första sĂ€songen av en ny Flipper-TV-serie (vilket sĂ€kert hade blivit av
 hade det inte varit för att serien redan fanns!)

Hogan spelar Elijahs morbror, dĂ„rĂ„, och pitchen Ă€r att han mĂ„ste bo hos honom över sommarlovet, förstĂ„s, och det gillar han inte men Hogey ger honom lite jobb att göra och Ă€ven en och annan cigarr
 sĂ„ finns det tjuvskyttar och en obligatorisk tjej. Hennes hemliga partytrick Ă€r att hon kan spela mungiga. Coolt
 typ.

Elijah Wood Ă€r förmodligen den bĂ€sta barnskĂ„despelaren du kan hitta i en 90-talsfilm och Paul Hogan anstrĂ€nger sig faktiskt för att spela en roll; Crocodile Dundee var ju alltid bara
 nĂ„got slags skĂ€mt. HĂ€r Ă€r han hĂ€ngiven Ă„t manuset och gör sitt yttersta för att verkligen vara en gammal morbror som bor i ett barnprogramstudioliknande skjul dĂ€r det enda som saknas Ă€r en talande papegoja.

PĂ„ det stora hela tror jag Flipper Ă€r ögonmassage som fungerar – oavsiktligt, men Ă€ndĂ„ – för de cineastiska allĂ€tare som uppskattar vilken film som helst. DĂ„ ser man nĂ€mligen ocksĂ„ hur mĂ„nga filmer som helst, av alla de slag, och man lĂ€r sig verkligen uppskatta de som Ă„tminstone inte Ă€r dĂ„liga. DĂ€rutöver har den förmodligen en ren KBT-effekt med sina soliga miljöer, sin vagt karibiska feeling och kĂ€nslan av en sommarlovssöndag mellan ett och tre pĂ„ eftermiddagen. Man kan gĂ„ och hĂ€mta glass eller göra rabarbersaft och man behöver inte ens pausa.

FREDRIK FYHR


1996 USA 95 min. fÀrg/35mm/2.35:1. R: Alan Shapiro. S: Elijah Wood, Paul Hogan, Jessica Wesson, Jonathan Banks, Bill Kelley, Chelsea Field, Isaac Hayes, Jason Fuchs, Robert Deacon, Ann Carey, Mark Casella, Luke Halpin.