—————————-

Programförklaring

Videosöndag är en filmblogg tänkt att leverera ambitiös filmkritik i traditionen av den gyllene erans filmkritiker som Robin Wood, Andrew Sarris, Pauline Kael, Gene Siskel och Roger Ebert, Jonathan Rosenbaum, J. Hoberman, Richard Corliss, Tony Macklin etc. – Recensionerna fungerar lika mycket som konsumentupplysning som de fungerar som idé- och kritikessäer med en stark personlig prägel från författaren. Ingen film är för låg eller för hög för att recenseras och det finns ingen begränsning i längd eller vidd. Kritiken bygger på kunskap, riktiga resonemang och verklig analys. Varje recension syftar till att bedöma om en film är bra (lyckad) eller dålig (misslyckad). Varför, och på vilket sätt, ska alltid framgå i recensionen.

Videosöndag är politiskt obunden och strävar efter att recensera film för filmens skull, i en idéhistorisk och kulturkritisk kontext, med ett starkt fokus på filmernas tekniska innehåll (snarare än mottagarens ”smak”). Texterna är inte akademiskt orienterade, men inte heller är de lägsta tänkbara konsumentupplysning eller popkulturkåseri. Att läsa och skriva filmkritik är att delta i ett kulturellt samtal. Film kan kommunicera stora upplevelser, djupa sanningar men film kan även vara underhållande skräp. Videosöndag sysslar inte med smaksnobbism, trendbedömningar eller politiska övertolkningar och ultrasubjektiva domar. Det som analyseras i en recension på Videosöndag är kvalitet, i relation till genre eller konstnärlig ambition, och ingen typ av film är kategoriskt ”fel”. Cinefilin, den villkorslösa och evigt hungriga kärleken till filmmediet, är den grundläggande inställningen som texterna skrivs på.

Förutom recensioner pågår även ett kontinuerligt arbete att skriva om film; filmteknik, filmhistoria, regissörer, nyaktuella gamla filmer, klassiker och mästerverk samt diverse filmrelaterade ämnen lyfts upp veckovis.

 

Den kritiska principen

Videosöndag strävar en formalistisk och analytisk kritik – det underliggande, drivande perspektivet är alltså en typ av analytisk formalism.

Analytisk formalism innebär i det här fallet att filmer främst analyseras var och en för sig. Texterna beskriver en films innehåll och försöker precisera det. Objektivitet är omöjligt, men genom att hålla sig till innehållet på ett kunnigt och avvägande sätt kan en film beskrivas på ett så rimligt sätt som möjligt, vilket gör att läsaren kan få ett intryck av filmen utan att behöva bry sig om journalistiska positioneringar, poserande cynism, irrelevanta raljeringar, godtyckliga popkulturella hipphetsfaktorer eller bara vad Tim eller Tom “gillat” eller “inte gillat” med sin helt subjektiva bioupplevelse.

Den kritiska processen

En förutsättning med denna analytiska formalism är att en film inte har några kvalitéer som inte kan hittas i själva filmen, och även att de känslor och intryck man får av en film (eller de filosofiska eller politiska frågor de väcker) kommer från specifika och identifierbara saker i filmen (inte via någon slags odefinierbar magi inuti en själv, eller hur filmen är marknadsförd, eller någon annan godtycklig “kontext”). Om en film påstås vara på ett visst sätt måste det finnas specifika saker i själva filmen som överensstämmer med ett sådant påstående. Om en film ska sägas ha ett samband med en annan film, eller något annat överhuvudtaget, måste det också “bevisas” genom specifika exempel ur filmen.


Reservoir Dogs är inspirerad av Hong Kong-action…

… till exempel Ringo Lams City of Fire (1987)

Angelina Jolie-filmen Changeling kan sägas ha feministisk tematik inte främst för av att berättelsen är feministiskt formulerad i sig…

… utan på grund av den adderade maktrelationen mellan män och kvinnor i dialogscenerna…

… och den vidare kopplingen till den historiska skildringen av arbetande kvinnor…

… institutionalisering…

… och dialoger om marginalisering.

Man kan dock inte kalla filmen för kategoriskt feministisk, eftersom den aldrig rakt upp och ner uttrycker en sådan hållning. Andra dialoger handlar om personligt ansvar och självständighet, vilket kan tolkas som ett motargument mot idéer om strukturellt förtryck eller patriarkat osv.

Den har alltså feministiska komponenter som bildar mönster men den har även andra komponenter som bildar andra mönster – sammantaget blir filmens form en annan än den hos en film med ett specifikt feministiskt syfte. (Snarare är just denna film i första ledet en historieskildring och melodram, som med flit innehåller många tolkningsmöjligheter och som vill öppna för olika diskussioner). Så det är (menar jag) rätt att kalla filmen delvis feministisk, men fel att kalla den för t.ex en ”feministfilm” eftersom formen inte stämmer överens med den beskrivningen.


Omdömen utgår därför på detta sätt från filmernas innehåll. Innehållet tolkas utefter filmvetenskapliga kunskaper – det som studeras är de traditioner som filmerna följer, de specifika val som görs av alla inblandade i filmen. Dessa val är filmernas komponenter, och komponenterna har samband som bildar mönster. Utgångspunkten är att komponenterna alltid bildar mönster (hur de än ser ut) och att dessa mönster utgör filmens specifika form (hur den än ser ut). Filmens form är sambanden mellan alla dessa mönster och komponenter, omdömet bygger dels på hur starka eller lämpligt utformade de är i sig, dels hur väl de fungerar ihop. (Changeling har t.ex starka komponenter vars olikheter sammanställs på elegant vis för att skapa relativt sofistikerade mönster och en lyckad form). Principen är att denna form är samma sak som filmen i sin helhet, och omdömet sätts utifrån vad den idealiska versionen av den formen skulle kunna vara. (Changeling är i det här fallet en utmärkt version av filmen den försöker vara, och råkar enligt mig därför förtjäna fyra stjärnor).

Tanken här är inte att för sakens skull döma ut en film som bra eller dålig, utan att skapa en så rättvis bild som möjligt av vad för typ av film det är och hur den är konstruerad. En väl konstruerad film (alltså en film med en solid form, där alla mönster och komponenter samspelar) är “bra” så tillvida att den är lyckad, och en “dålig” film (en film där formen inte hänger ihop) är misslyckad. En mycket bra film är en film med en solid form där komponenterna dessutom är originella (utan att det skadar formen, som också lyckats anpassa sig utefter originaliteten på ett begåvat sätt). Originella komponenter utan en lyckad form kan leda till ett och annat pluspoäng, men formens helhet är fortfarande det ytterst sett viktigaste. En mindre originell film med en extremt solid form är bättre än en mer originell film med en sämre form, och så vidare. Mästerverk är extremt formsolida filmer (som Changeling), eller i sällsynta fall extremt originella och extremt formsolida filmer (som År 2001: Ett rymdäventyr).

Detta behöver inte betyda att filmen rekommenderas eller inte. Det finns miljoner läsare, alla har olika upplevelser. Filmen i sig kan dock definieras relativt tydligt, vilket är målet med kritiken. Det förutsätts att en läsare, om denne letar efter en film att se, kan använda det egna omdömet. Likafullt förutsätts det att filmer är viktiga att tala om i sig, och att kritik är mycket mer än konsumentupplysning.

Stil/subjektivitet

Trots denna grundläggande formalism bör en kritisk text fortfarande vara skriven med personlighet. Författarens intryck, smak, och andra mer emotionella och subjektiva fenomen kan framgå i själva texten, de kan till och med vara helt drivande i den, men de påverkar inte betyget. Man kan alltså gilla en film man ger ett dåligt betyg eller ogilla en film man ger ett högre betyg. Detta eftersom ens känslor är oförutsägbara och gäller för författaren (inte nödvändigtvis läsaren). Alla betygsdrivande åsikter om filmen måste därför beläggas med fakta eller rimliga resonemang.

Tidigare nämnda komponenter och mönster definierar även saker som en films genre eller intellektuella karaktär – en actionfilm är inte en actionfilm för att Arnold är med i den, eller för att produktionsbolaget säger att det är en actionfilm. Innehållet, komponenterna och mönstren, avgör det.

Genrer och kategorier rankas inte. Den ena typen av film är inte bättre än den andrainte heller den ena eller andra stilenskådespelaren, genren etc; det existerar inga generalfel eller generalrätt. En film har bara sig själv att leva upp till, och det som bedöms är och förblir den enskilda filmens form. En grundprincip här är att en film måste accepteras för vad den är för att alls kunna vara begriplig. Den som inte accepterar t.ex en viss typ av genre kan heller inte säga något om den. Att inte acceptera en genre är att vara okunnig om den.

Kort och gott: Den som tänker med smaken tänker med baken. Man kan se vad en film är genom att studera vad den innehåller, och inte förlita sig på marknadsföring, pressutskick eller festivalrykten. Den större poängen med den tanken är att komma bort från den nästintill helt dominerande typ av “kritik” där filmer antingen behandlas som journalistiska händelser (vars ”aktualitet” och ”relevans” bedöms) eller recensioner där författaren utefter sina godtyckliga njutningsprinciper recenserar sin filmupplevelse snarare än filmen. Det rättvisa för läsaren är att förmedla en så tydlig bild som möjligt av en film. Detta kan göras av de som är kunniga filmvetare, utbildade eller ej, och som kan analysera mönstren i en film oavsett vad för godtycklig njutning de får eller inte får av en films genre eller övriga karaktär.

Enkelt sagt försöker undertecknad upprätthålla ett professionellt, självmedvetet och sakligt filmtittande, ett som andra filmintresserade kan ta del av och ett som de som bara letar efter en film att se kan ha specifik nytta av. För den som ogillar detta finns det ett hav av mindre noggranna filmrecensioner att ta del av överallt. Videosöndag börjar från grunden och försöker att vända på varje sten.

Så, varsågod, med andra ord.

Betyg

Betyg sätts i fyrstjärnssystem, det system som känns som mest tillfredsställande och ger mest utrymme för tydlig bedömning. Snarare än en mätning från 0-10 (som försöker säkerställa intryck som är helt subjektiva) så grundar sig fyrstjärnsystemet i medelbetyget (2/4) och rör sig upp eller ner därifrån. Omdömena är som följer:

skullandcrossbones Noll stjärnor=Varningsmärke. När det rör sig om ”icke-filmer”, gjorda enbart för att lura åskådaren, tjäna pengar eller något annat sjaskigt, gjord helt utan någon som helst ambition. Ytterst få filmer är dock så här dåliga (och om de är det så är de oftast inte värda en recension).

mini05starrating Sämsta tänkbara film, i alla avseenden misslyckad. En halv stjärna för att skilja den från dödskallen.

mini1star Helt dålig film. Misslyckad och feltänkt, likt ett korthus som helt rasat ihop; kan på sin höjd vara tekniskt kompetent i något enstaka avseende.

mini15star Under medel, dvs. dålig film; kan ha intressanta idéer men misslyckas med att utföra dem, eller är på andra sätt otillräcklig och/eller förstörd av slump, felberäkning eller bara talanglöshet.

mini2star Medel. Ground zero. Varken bu eller bä. I allmänhet där en film stannar om den har nog med teknisk kompetens för att vara en godkänd bedrift, men inte kreativitet eller ambition nog att överraska eller göra något intressant.

mini25star Över medel. Kanske inte helt lyckad, men skiljer sig ändå tydligt från dåliga eller mediokra filmer. Oftast en film som är misslyckad som helhet men som samtidigt har nog med enskilda intressanta kvalitéer värda att uppmärksamma. Också det mest subjektiva omdömet; en recension är ju alltid subjektiv, men av alla betyg är detta det största tecknet på att en film kan ha en helt annan effekt på en annan åskådare än kritikern i fråga.

mini3star Bra film, som är välgjord och lyckas med sitt mål. Rekommendationen är dock generell och ofta måste genren tas i åtanke.

mini35star Mycket bra film, med särskilda, originella kvalitéer genomförda på ett lyckat sätt. En film som troligen är sevärd för alla människor, oavsett ”smak” (om inte det motsatta på ett uppenbart sätt gäller). Ungefär så  bra som filmer i allmänhet blir.

mini4star En fulländad och unik film, värdig av titeln ”mästerverk”, och något vi kan prata om många år framöver.

 

Skribenter

I dagsläget är Videosöndag en enmansarmé ledd av undertecknad, men gästskribenter förekommer och arbetet att expandera sidan pågår ständigt. Alla som känner sig manade att skriva för Videosöndag är välkomna att göra det. Att göra Videosöndag till en plattform för riktig filmkritik på svenska är mitt mål, och alla vägar som bär dit är de rätta.

FREDRIK FYHR

Filmvetare och sporadisk frilansskribent.

*

KONTAKT

Mail: carlfredrikfyhr[a]gmail.com

Facebook: Videosöndag. – På Facebook-sidan finns även information om framtida recensioner, mm.

Twitter: Videosöndag.