Man of Tai-Chi 2starrating

man of tai chi videosöndag

2starrating

Regi: Keanu Reeves

Reko Tai Chi-kille luras av rik säkerhetschef att slåss för pengar i lukrativa underground-fightklubbar.

 

Man of Tai Chi är en fånig film som jag antar kommer vara mycket underhållande om du verkligen gillar kinesisk kampsport och har det i ryggraden att ta Keanu Reeves på allvar – om inte är detta något av en tallrik cinematisk slow food.

Reeves har åkt till Kina och regisserat filmen själv och det visar sig att hans stil som regissör matchar hans skådespeleri; stelt, med många styltiga pauser i dialogerna och en dum ouppmärksamhet som gör att allt – alla – säger blir – litekonstigt! Tungfotat ser filmen till att det som filmas framför kameran filmas framför kameran och allt är klippt lite slött och berättandet är lika fyrkantigt som ett rum.

Det är en sådan där film som hade kunnat vara regisserad av vem som helst, med andra ord. Tiger Chen – som var Kennys tränare och stuntman under Matrix-filmerna – har huvudrollen som en schysst kille som jobbar för brödfödan och utvecklar sin egen tai chi genom en sådan där obligatorisk gubbe i ett obligatoriskt tempel. Han är dock en hejare på att slåss så den rike säkerhetskontraktören Donaka Mark (Reeves) lockar honom med pengar för att slåss mot andra fighters i ett rum för att sedan gallra honom vidare till turneringar på illegala kanaler.

Mark, förklaras det tidigt, är riktigt, riktigt ond. Tiger, som hjälten heter i filmen, vill ju dock inte göra det här i första läget men en obligatorisk uppsättning öden – med huvudknorren att hans obligatoriska tempel ska rivas – gör det nödvändigt för honom att gå med på det hela ändå. Lyssnar man tillräckligt noga på vad hans gamla sensei säger till honom i det där obligatoriska templet så kommer man lista ut exakt vad som kommer hända i filmen. Det är som att han i sina klyschors mystiska vishet kan sia, ja rentav se framtiden, de närmaste 105 minuterna rentav. En obligatorisk intrig framträder för ens inre och filmen utspelar sig lydigt i enighet med det obligatoriska.

Det finns en polis i filmen också (spelad av Karen Mok). Hon verkar göra ingenting innan hennes väg närmar sig Tigers. då vet man vart de är på väg – Mot finalen förstås! Det är en sådan där film där man kan känna lukten av finalen och eftertexterna en god halvtimme innan filmen är över.

Att Kenny spelar skurken i den här filmen är en marginell utflykt för honom. Man kan tänka sig att han skojar med sin egen skådespelarstil – men det är svårt att avgöra för i alla lägen är han sämre än han behöver vara i den här rollen; över en rad mediokra och förutsägbara skådespelarinsatser i Man of Tai Chi härskar han som en Mr. Smith utan karisma.

Det uppenbara problemet med filmen är det tråkiga sättet den är gjord på. Storyn är bara en uppsättning klichéer förstås – det är inte problemet. Problemet är att dessa tråkiga klyschor tillreds utan ytterligare ingrediens. Klyschor av det här slaget behöver antingen humor eller självironi – för att göra det till en bra typ av cinematisk serietidning – eller ett stilistiskt överflöd som gör att klyschorna blir del av det visuella berättandet (i båda dessa fall är Tarantinos Kill Billfilmer standard-exemplen att gå till för att se filmer där klyschor och våld både kan synas i bild och berätta en historia samtidigt).

En film som har Tai Chi i titeln ska förstås leverera tai chi i slutändan. Det gör denna film, tekniskt sett. Koreografin är gjord av Yuen Woo-ping, en av de mest framgångsrika och inflytelserika figurerna i Hong Kongs actionscen (enligt Wikipedia) och man kan inte klaga på sättet kombattanterna i filmen voltar och rullar runt och tycks sparka varandra i huvudet på ett alldeles adekvat sätt. Vad vet jag. Senaste gången någon sparkade mig i huvudet gick jag på dagis (minns att fröknarna skyllde på Turtles).

Fightingscenerna är dock klippta på ett sådant sätt att vi inte kan se den brutala skönheten som kan argumenteras finnas här. Om A attackerar B med diverse sparkar och slag men vi klipper mellan varje rörelse ser vi tekniskt sett inte vad som händer. För varje klipp måste vi börja om mentalt och till slut går det för fort för att vi ska uppfatta något. Alltför ofta känns det som att man tittar på korta snuttar av arm- och benrörelser ihopklippta utan att någon känsla för verklig rörelse uppstår.

Jag skulle kunna vara hårdare mot den här filmen. Dåliga skådespelare, tråkig story, karaktärslös regi och fult plåtade actionscener – Men det vore dumt. Den här typen av underhållning behöver inte vara stor konst – den behöver vara bra hantverk. Storyn behöver vara tillräckligt lätt att tycka om, intrigen tillräckligt smart, allt för att vi ska se Kenny slåss i slutet (det man förväntas vänta på i början) och känna att uppbyggnaden gjort det värt besväret.

I det avseendet är filmen bara medioker och – fann jag – lika tråkig som Kennys garderob. Visst, Kenny slåss i slutet och har man inte slutat titta på filmen då kan man väl lika gärna fortsätta. Man kan ju se att de egentligen slåss på ett snyggt sätt – det är bara förlorat i ful klippning. På samma sätt kan man ju alltid se, eller åtminstone ana, att Kenny försöker förmedla riktiga känslor under sitt stoneface och det finns något oemotståndligt med det.

Och Kenny har ju regisserat så det är egentligen ingen överraskning att det är samma sak med filmen. Det finns en underhållande spark- och slåss-film under ytan av den verkliga filmen, men den är inlåst bakom tegelväggar den inte kan slå sönder.

 

FREDRIK FYHR

 

*

 

manoftaichi2

MAN OF TAI CHI

Originaltitel, land: Man of Tai Chi, USA/Kina/Hong Kong.
Urpremiär: 5 juli 2013 (Kina).
Svensk premiär: 23 april 2014 (DVD).
Speltid: 105 min. (1.45)
Åldersgräns och lämplighet: 15
Teknisk process och bildformat:  35 mm; D-Cinema. 2.35:1.
Huvudsakliga skådespelare: Tiger Hu Chen, Keanu Reeves, Iko Uwais, Karen Mok, Simon Yam, Silvio Simac, Sung-jun Yoo, Jeremy Marinas, Qing Ye, Ju Kun, Hai Yu, Sam Lee.
Regi: Keanu Reeves.
Manus: Michael G. Cooney.
Producent: Lemore Syvan, Noah Weinzweig, Daxing Zhang.
Foto: Elliot Davis.
Musik: Kwong Wing Chan.
Klippning: Derek Hui.
Scenografi: Yohei Taneda.
Kostym: Joseph A. Porro.
Produktionsbolag: China Film Group, Company Films, Dalian Wanda Group, Universal Pictures, Village Roadshow Pictures.
Svensk distributör: Universal (Sony).

Post A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *