Innan frosten 25starrating

Kristin Scott Thomas and Daniel Auteuil in Before the Winter Chill.

25starrating

Regi: Philippe Claudel

En kirurg (Daniel Auteuil) stiftar bekantskap med vemodig ung tjej (Leïla Bekhti) medan läkarfrun (Kristin Scott Thomas) tror att han vänstrar.

En film måste leda sin åskådare någonstans. En regissör har i uppgift att leda både vår blick och vår tanke, scen för scen, och det är här Innan frosten misslyckas. Det är en inte ointressant film, men den går upp i rök när man funderar på den. Det är å ena sidan ett drama där vi aldrig riktigt bryr oss om karaktärerna – å andra sidan en slags thriller, där mysteriet aldrig blir speciellt tydligt.

Filmen är skriven och regisserad av författaren Philippe Claudel som har viss renommé efter debuten Jag har älskat dig så länge (2008) – detta är hans tredje långfilm och liksom i den första filmen ger han Kristin Scott Thomas en central roll; hon gör mer franskspråkiga filmer nuförtiden än engelskspråkiga (bara förra veckan var hon med i My Old Lady) och man kan väl förstå att en mer classy skådespelare som hon attraheras av materialet hon får i Frankrike. Det är onekligen mer vuxet och ambitiöst än det mesta hon lär erbjudas i till exempel Hollywood.

Också Innan frosten är en vuxen film – vissa skulle kanske säga ”mogen” – och jag beundrar sättet den tar tid på sig att berätta historien. Viljan måste ha varit att göra något som går att se på utan att hetsa upp sig för mycket, ett underförstått lugn. Vi ser karaktärerna, hör dem prata, noterar vad de gör; filmen går sin gilla gång.

Men det är en rent ut sagt tråkig film. Och den är det helt i onödan. Storyn går ut på att överklasskirurgen Paul (Daniel Auteuil) lär känna en ung kvinna vid namn Lou (Leïla Bekhti) som påstår att han en gång i tiden opererade henne – Kristin Scott Thomas spelar Lucie, läkarens fru, som inser att mannen vänstrar. Men egentligen är han inte otrogen – vart man nu drar gränsen – utan egentligen lär han bara känna en person som får honom att ”sluta tänka”. Han ljuger visserligen för frugan om att han träffar en annan person, för det blir lättare så. Till slut går de ”frostigt” runt varandra och Kan Inte Prata Längre.

Det här melodramat är förstås ohyggligt välbekant, och detsamma gäller tematiken: Titeln verkar föreslå att medelåldern och dess trygghet är detsamma som en slags ”frost” och livet man lever när man är ung är det verkliga livet. Paul och Lucie är ohyggligt blasé och vi får se såväl deras hämmade barn som parets gamla vän Gérard (Richard Berry), som är psykolog och uppenbarligen alltid varit olyckligt kär i Lucie.

Men filmen är sin egen värsta fiende: Karaktärerna är, och ska vara, otroligt tråkiga. Men filmen hittar ingen lidelse i dem. Vi får aldrig en anledning att bry oss. De verkar själva strunta fullkomligt i vad som händer dem. Lucie gråter en del bittra tårar, visst, och Paul ser lite bortkommen ut. Men egentligen bryr de sig inte om sina liv, eller att de var unga och lyckliga(re) en gång, eller att deras liv är en kvävande bubbla av komfort, eller att de rentav kan vara del av ett farligt socialt intermezzo.

Ja, för filmen är ett mysterium också, en slags thriller. Pauls relation till Lou präglas redan från början av en slags kryptisk mystik, en känsla av att allt inte står rätt till. Någon skickar rosor till Paul och Lucie, och Lou verkar vara ett tidigt villospår – en stalker, som av någon anledning är besatt av Paul. Motvilligt intresserar han sig för henne, och på vägen är det tänkt att man ska glömma bort att hon från första början verkade vara en suspekt person.

Återigen misslyckas filmen med att göra det här till något vidare intressant eller intrycksgivande. Här känns filmen rentav ofärdig. Avslöjandet om vem Lou ”egentligen” är kommer som ett antiklimatiskt påstående som inte direkt passar ihop med det vi hittills sett. Vi ska också förstå att Paul svävat i livsfara, men vi känner aldrig någonting. Inte minst för att Paul återigen, i Daniel Auteuils något felcastade framträdande, bara stirrar dumt och uttryckslöst och inte tillåter karaktären visa några känslor.

Dessutom lämnar mysteriet kvar stora hål som jag inte blev klok på. Ska de lämnas olösta eller hann inte Claudel göra fler scener? Jag satt och väntade på en twist som aldrig kom, till exempel. När jag gick igenom ledtrådarna igen, för mig själv, så tyckte jag att det var orimligt att filmen inte nådde denna twist. Jag dansar runt spoilers här. Jag kan nöja mig med att säga att det helt klart finns en karaktär vid namn Jessica i filmen – för Lou ropar hennes namn – men vi får aldrig en endaste liten ledtråd till vem det är.

Ändå finns det saker jag tycker om med den här filmen, även bland sakerna jag ogillar. Filmen må ha problem, men det är ganska unika problem. Och det är en hyggligt originell film, trots de bekanta inramningarna. Jag uppskattar skådespelarna, trots att de är ganska automatiska, och jag uppskattar den konstnärliga ideologin jag anar finns mellan raderna. Det är fint att Claudel vill göra en intelligent melodram om riktiga, vuxna människor; även om deras överklassproblem aldrig lyckas skapa övertygande klassproblematik (Lou visar sig vara fattig, och ett offer av kolonialismen) och deras blasé attityd aldrig blir gripande. Filmen ska präglas av en sval, likgiltig attityd. Filmen är sval och likgiltig. På så sätt är den lyckad, men tanken måste ha varit att göra något mer.

 

FREDRIK FYHR

 

*

innanfrosten2

INNAN FROSTEN

Originaltitel, land: Avant l’hiver, Frankrike/Luxemburg.
Urpremiär: 30 augusti 2013 (Telluride Film Festival, USA).
Svensk premiär: 17 oktober 2014.
Speltid: 103 min. (1.43).
Åldersgräns och lämplighet: 15..
Teknisk process/print/bildformat: ARRIRAW 2.8K; Hawk Scope, DI 2K/35 mm; D-Cinema/2.35:1.
Huvudsakliga skådespelare: Daniel Auteuil, Kristin Scott Thomas, Leïla Bekhti, Richard Berry, Vicky Krieps, Jérôme Varanfrain, Laure Killing, Anne Metzler, Laurent Claret, Annette Schlechter.
Regi: Philippe Claudel.
Manus: Philippe Claudel.
Producent: Yves Marmion, Romain Rojtman.
Foto: Denis Lenoir.
Klippning: Elisa Aboulker.
Musik: André Dziezuk.
Scenografi: Samuel Deshors.
Kostym: Indiana Sylla.
Produktionsbolag: Les films du 24, samprod. Samsa Film, France 3 Cinéma, TF1 Droits Audiovisuels, delt. Canal+, Ciné+, France Télévisions, ass. A Plus Image 4, Hoche Artois Images, support. Fonds National de Soutien à la Production Audiovisuelle du Luxembourg.
Svensk distributör: Non Stop Entertainment.

No Responses

Post A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *