Right Now, Wrong Then

right-now-wrong-then

Right Now, Wrong Then är den sjuttonde långfilmen av Hong Sang-soo, men det är den första att gå på bio i Sverige – jag har sett en av hans filmer tidigare (Oki’s Movie, 2010) och kan därför inte säga att jag är överdrivet bekant med honom, men det här känns som en bra ingång. Det är nämligen en film som är generös nog att pågå två gånger och börja om på mitten.

Det vi ser är dock, tekniskt sett, samma sak. En filmregissör (Jung Jae-young) har anlänt en dag för tidigt till en filmfestival i Suwon, och har nu en dag att döda i den lilla staden. Han stöter på en ung kvinna (Kim Min-hee) som inte är utan sina egna artistiska meriter men som aldrig sett en av hans filmer. Eftersom han är känd, kanske, så dras hon till honom med en viss nyfikenhet. De dricker kaffe, hon visar honom sin målarstudio, de går ut och super till och slutar på en något festlig kvällssupé.

Det är alltså helt omöjligt att tala om ”spoilers” här. Detta är första timmen av filmen – titulerad ”Wrong Then, Right Now” – och efter den följer andra delen – ”Right Now, Wrong Then” – där vi får se samma sak hända igen, men annorlunda. Hur? Tja. Blixten slår ju inte ner på samma ställe två gånger. Vi förutsätter kanske att mannen och kvinnan är attraherade av varandra, men tänk om någon säger något fel någonstans. De är två främlingar och deras öde definieras nu av minsta tänkbara slump.

Titeln är en ordvits som kanske mer än något annat refererar till nuet – allt detta flyktiga som pågår, alldeles just nu, och som vi inte kan kontrollera hur mycket film vi än gör om det – men man bör inte göra misstaget att se den här filmen som något pompöst modernistiskt ”statement”. Hong Sang-soo är knappast intresserad av sin berättelse – som hade kunnat bli en banal och klichéartad melodram, i bästa fall – utan han använder det unga paret som en hypotes, och bara i mellanlagren (via det fina skådespeleriet) kan man inse att det faktiskt är två människor som på riktigt älskar varandra, här i den flyktiga verkligheten.

Right Now, Wrong Then blir istället en fallstudie i bildtolkning, ett mycket stimulerande och ständigt pågående memoryspel. Vad är skillnaden mellan första och andra gången mannen och kvinnan möts? Det ena leder till det andra, i båda fallen. Ibland säger han något fel och hon blir arg. Ibland tycks förutsättningarna vara annorlunda av ingen särskild orsak alls. Fotot i andra delen är annorlunda än i första delen, men bara ack så subtilt; en något annorlunda vinkel här, ett större avstånd där. Det låter ofta avskräckande att tala om filmiska experiment, men Hong Sang-soo studerar verkligen sin berättelse mer än han berättar den.

Vi inser, medan den andra delen pågår, att vissa saker kommer att leda till nya utvecklingar men vi kan omöjligen veta vilka, eller hur. Under ytan av de små skillnaderna finns ett universum av möjligheter, och sammantaget blir filmen en hyllning till det kosmiska mysteriet som bor i varje jordisk millisekund.

De två olika delarna fungerar också som redskap som bildar en slags helhet – vi lär oss saker om figurerna i andra delen som vi inte förstår i första. Varför mannen säger just så, där och då, och varför kvinnan säger som hon gör vid det och det tillfället; ju mer vi lär oss om dem, desto tydligare känns deras motivation. De är ju främlingar för oss också.

Liksom när vi träffar människor i verkligheten – ja, faktiskt så fort du går ut genom dörren – så är upplevelsen öppen och ändlös; världen pågår utan stil, karaktär, syfte eller mening. En av de mest befriande sakerna med Right Now, Wrong Then är att den fångar just den gränslösheten – vi får se filmen fritt och tänka vad som helst om vad vi ser, för ord som ”mening” och ”syfte” är stämplar från en gammaldags konstbyråkrati. Hong Sang-soo känns som en regissör som hittar en balansgång mellan österländsk tanketradition och postmodern existentialism. En förutsägbar parallell är Woody Allen, men där hans berättande tenderar att vara lika neurotiskt som hans huvudpersoner så präglas Hong Sang-soos kameraöga av balans och kontroll; varje skiftning i perspektivet är avsiktlig, varje bild stillsamt noggrann, varje stund blir del av flödet; allt är myllrande, fascinerande, öppet men också solitt som en mur.

Bland alla anspråkslösa superambitioner är Right Now, Wrong Then också en fin och enkel liten kärlekshistoria. Dels är den gamla klassikern färdig för oss att tolka in – alltså, kanske är mannen och kvinnan sammanförda av ödet, kanske inte; men filmen känns rätt fjärran Sömnlös i Seattle. Snarare är det i de små bokstäverna som kärleksberättelsen lever. Vi kan inte veta allt vad paret känner, varför de säger vad de säger eller vad de försöker ta reda på om varandra när de frågar som de gör. De betraktar varandra, tolkar, utvärderar, rör sig försiktigt fram. Ingenting föreslår att de är stormförälskade, för alla människor håller sina känslor låsta inom sig när det väl gäller. Dessutom är det en process som utvecklar sig ändå. Kärlek är ett polaroidfoto som tas vid första ögonkastet, men det tar ett tag för bilden att framkallas. Dagen efter, den där märkliga dagen efter, när världen ser likadan ut men något inuti förändrats, då vet de vad de känner.

Och så otroligt att det aldrig hade kunnat bli av. Att saker blir vad de blir. Den ena dagen efter den andra. Jag tror att Hong Sang-soo respekterar tiden som går, och när han tar sig friheten att pausa och ge oss en dag två gånger så gör han det inte lättviktigt. Liksom så många andra sydkoreanska filmare så förstår han filmmediet. Han förstår att det inte är förlängningar av måleri eller litteratur – där vi ska söka en överhängande ”mening” i berättelsen, dessa ständigt tjatande figurer, detta konstanta drama; han inser att filmen ger oss möjlighet att se saker på nya sätt. I Right Now, Wrong Then, till exempel, har vi möjlighet att se en dag, och sedan se vad som händer om vi tar den en gång till. Sådant kan vi inte göra i verkligheten. Det är sann filmmagi.

FREDRIK FYHR


rwwt

RIGHT NOW, WRONG THEN

Originaltitel; land: Ji-geum-eun-mat-go-geu-ddae-neun-teul-li-da; Sydkorea.
Urpremiär: 13 augusti 2015 (Locarno).
Svensk premiär: 30 september 2016.
Speltid: 121 min. (2.01).
Åldersgräns och lämplighet: 15.
Teknisk process/print/bildformat: digital (?)/DCP/2.35:1.
Huvudsakliga skådespelare: Jae-yeong Jeong, Min-hee Kim, Yeo-jeong Yoon, Ju-bong Gi, Hwa-Jeong Choi, Joon-sang Yoo, Young-hwa Seo, Ah-sung Ko.
Regi: Sang-soo Hong.
Manus: Sang-soo Hong.
Producent: Kim Kyoung Hee.
Foto: Park Hong-yeol.
Klippning: Hahm Sung-won.
Musik: Jeong Yong-jin.
Produktionsbolag: Jeonwonsa Films.
Svensk distributör: Folkets Bio.
Finans; kategorier: Korporation; arthouse, meta, auteurfilm, drama, romantik, komedi, öppet perspektiv, kryptik, tid och rum, transcendental filosofi.


rsz_35starrating2-300x72
Betyg och omdöme: Mycket bra film – ambitiös, filosofisk filmstudie över en man och en kvinna som möts en dag; en lek med perspektiv som är originell och mångfasetterad, graciös och elegant men också kontrollerad och gedigen; också en fin, välspelad liten kärlekshistoria.

Post A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *