Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

💿 Rosa pantern slĂ„r igen (1976)

Jag undrar om inte den svenska titeln Ă€r det bĂ€sta med den hĂ€r filmen. Den hĂ€r lyckades de verkligen med. The Pink Panther Strikes Again heter filmen i original och innan jag sĂ„g den tyckte jag att den svenska titeln verkade lite bökig. ”SlĂ„r igen?” Betyder inte det att man lĂ€gger ner verksamheten?

Men jag tror nĂ„gon verkligen tĂ€nkte till hĂ€r. Den rosa pantern Ă€r ju nĂ€mligen inte med i den hĂ€r filmen. Pantern var, för den som inte vet, en dyrbar juvel som stals i Ă„tminstone tvĂ„ av de fyra föregĂ„ngarna. En sten Ă€r nu ingenting man bygger en hel filmserie pĂ„, sĂ„ det Ă€r nĂ€stan imponerande att det tog Blake Edwards fyra filmer att slopa den. Han bemödade sig dĂ€remot inte med att Ă€ndra titeln för mycket, ty han var en lĂ€ttjans man. Jag vet inte vad det betyder att den rosa pantern ”slĂ„r till igen”, för det finns ingen rosa panter annat Ă€n i de tecknade förtexterna. DĂ€remot Ă€r det ju helt sant att den rosa pantern hĂ€r ”slagit igen”.

Titeln doftar ocksÄ av nÄgon slags poetisk rÀttvisa, för visst var det sÄ att Clouseaus eskapader började sjunga pÄ sista versen. Det hÀr Àr en vÀldigt, vÀldigt, vÀldigt lÀttviktig film. En uppryckning frÄn det föregÄende debaklet (Den rosa pantern kommer tillbaka), absolut, men ocksÄ det Àr en frÄga om att slÀnga ballast överbord och bli kvar med mindre Àn vad som var dÀr frÄn början.

Edwards verkade hĂ€r ha slut pĂ„ storyidĂ©er, vilket sĂ€ger en hel del dĂ„ de föregĂ„ende filmerna knappt hade nĂ„gon story alls. Hans lösning Ă€r att gĂ„ till manusskrivandets Rusta eller Clas Ohlson och hitta en mall typ ”James Bond Pastisch 101”. Clouseau Ă€r nu ingen James Bond, han Ă€r inte ens en parodi pĂ„ James Bond, men det fĂ„r duga.

Herbert Lom Àr dÀremot lite mer hemma i mallen. Hans galna polischef har nu blivit galen pÄ riktigt, besatt av att döda Clouseau som i sin tur (vem vet hur) blivit polischef. Utan vidare vÀsen rymmer Lom frÄn psyket, fast besluten att döda Clouseau. Av nÄgon anledning gör han det inte bara hux flux utan manuset tvingar honom att bli en diabolisk superskurk som bildar en kriminell superliga och kidnappar vetenskapsmÀn som bygger Blixt Gordon-lasrar som kan zappa bort vad som helst frÄn blotta ögat.

Vi har alltsÄ helt klart tagit ett skutt över till en helt annan typ av filmkomedi hÀr. Redan de tecknade förtexterna, dÀr Clouseau-filuren hamnar pÄ en biograf och ser den rosa pantern pÄ duken, i olika utstyrslar (Batman, Chaplin, Dracula etc.) vittnar om att Rosa pantern slÄr igen Àr mer bekvÀm i sina cinematiska skor. Loms stora laserpryl Àr bekant frÄn gamla Disneymatinéer och det Àr bara en av sakerna som specifikt Äterkommer i Austin Powers tjugo Är senare; faktum Àr att Lom hÀr pÄminner mer om Dr. Evil Àn vad Dr. Evil pÄminner om Blofeld.

Jaha, och vart Àr Peter Sellers mitt i allt det hÀr?

Mer eller mindre pÄ andra fiolen. Eftersom Dreyfus nu Àr Bondskurk sÄ mÄste Clouseau vara nÄgon slags James Bond, som reser till England för att undersöka den dÀr kidnappade vetenskapsmannen och genom diverse Mr. Magoo-scenarion undvika att bli lönnmördad av diverse figurer (bland annat en okrediterad Omar Sharif). Igen. Han förvirrar sig pÄ ett stort slott, igen, och orsakar förödelse i en adlig familj, igen. Mot slutet ska vi skratta Ät att han klÀr ut sig i riddarrustning. Men ocksÄ det har redan skett förut. SÀttet Edwards mÄste klÀmma in de hÀr sekvenserna kÀnns ofta forcerat (filmen har inget mordmysterium men kÀnner sig ÀndÄ tvingad att ha en sÄdan dÀr Poirotscen ÀndÄ). Att vi kan ana DNA:t frÄn Bond syns mot slutet, till exempel, dÄ Clouseau mÄste totas ihop med nÄgon böna i en roterande sÀng med sidenlakan och en spegelboll i taket (tÀnk LSD, inte disco).

Det Àr inte direkt övertygande men det Àr bÀttre Àn ingenting. Herbert Lom Àr verkligen en formidabel skurk och nÀr man har en intrig som följer Bondstommen sÄ vet man Ätminstone vad man har att göra med. NÀr den appliceras pÄ Rosa pantern, sÀrskilt efter den stela föregÄngaren, blir det som en andra andning, en liten stöt av comeback som Ätminstone gör att serien kommer upp pÄ fötter och lyckas underhÄlla en nog för en dÄsig eftermiddag, det vill sÀga tiden pÄ dygnet dÄ Rosa pantern slÄr igen bÀst kan ses. Det skadar inte om du har tvÀtt att vika, eller sÄ.

FREDRIK FYHR


1976 STORBRITANNIEN/USA 103 min. fÀrg/35mm/2.35:1. R: Blake Edwards. S: Peter Sellers, Herbert Lom, Lesley-Anne Down, Burt Kwouk, Colin Blakely, Leonard Rossiter, André MAranne, Byron Kane, Dick Crockett, Richard Vernon, Briony McRoberts, Dudley Sutton, Hal Galili, Robert Beatty, Bob Sherman, Phil Brown, Jerry Stovin, Paul Maxwell, Michael Robbins, Vanda Godsell, Norman Mitchell, Patsy Smart, Tony Sympson, George Leech, Harold Berens, Roy Deep (Deep Roy), Geoffrey Bayldon, Graham Stark, Anthony Chinn, Kevin Scott, John Clive, Joan Rhodes, Damaris Hayman, Patrick Jordan, Dinny Powell, Terry Richards, Bill Cummings, Terry Yorke, Terence Plummer, Peter Brace, Omar Sharif (okrediterad), Julie Andrews (okrediterad sÄngröst).

LĂ€mna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fÀlt Àr mÀrkta *