💿 Hajen 2 (1978)

”Act as if you’ve been here the whole time.”

”How do I do that?”

”Just look bored.”

Denna bit dialog gÄr mellan Martin och Ellen Brody, tidigt i Hajen 2, och jag Àr nÀstan sÀker pÄ att det Àr ett skÀmt frÄn manusförfattarna. PÄ sÀtt och vis introducerar man filmens huvudtema: Tristess.

Inte bara Ă€r Hajen 2 en sensationellt trĂ„kig film, mycket av den handlar ocksĂ„ om att vara trött och uttrĂ„kad, sĂ€rskilt nĂ€r man borde vara alert och kĂ€mpa för sitt liv. Det pĂ„minner mig om John Carpenter och manuset till Halloween II (1981), som han skrev ”med min bĂ€sta kompis Budweiser”. Och, tĂ€nka sig, en av karaktĂ€rerna i den filmen heter till och med Budd!

Halloween II Àr inte en dĂ„lig film att nĂ€mna ihop med Hajen 2. Det Ă€r tvĂ„ filmer som bĂ„da representerar Hollywoods ”andra order” efter New Hollywoods fall. NĂ€r studiorna fattade vad de kunde tjĂ€na pengar pĂ„ var det helt enkelt bara att beordra in uppföljarna och denna första omgĂ„ng var inte rolig att skĂ„da. Kanske eftersom originalfilmerna fortfarande var sĂ„ bra blev de första bleka kopiorna extra bleka. Halloween II Àr en otroligt omotiverad film och Hajen 2 Àr en av de sĂ€msta uppföljare som nĂ„gonsin gjorts.

Jo, jag vet att Hajen 3 och Hajen 4 Àr mer kĂ€nda för sin uselhet, men de bĂ€r fortfarande pĂ„ nĂ„gon glimma av singularitet, en kĂ€nsla av att nĂ„gon faktiskt försökt göra nĂ„gon slags film Ă„tminstone. Hajen 2 Ă€r en kall död fisk till film, inget mer Ă€n en deprimerande stel uppvisning i produktionsmedel, dĂ€r mutade skĂ„despelare lĂ€ser repliker och stĂ€ller upp flingpaket för kameran och sĂ€ger till sina barn ”you eat Cheerios!” som om de Ă€r med i Truman Show.

Jag ser död i Roy Scheiders ögon hÀr. Han har, för att parafrasera, de svartaste ögon, en dockas ögon. Att han spelar samma roll som i den förra filmen gör det bara mer uppenbart att han bara spelar en roll. Han Àr utklÀdd till Martin Brody. Vi ser samma Amity Island som förut, men det ser plötsligt ut som en inspelningsplats. Till och med John Williams lÄter som en kompositör som försöker hÀrma John Williams, med joviala toner som kastar sig hit och dit utan mening eller mÄl. Allt, absolut allt, i den hÀr filmen Àr paralyserat av sina omstÀndigheter.

Vi Ă€r hela tiden medvetna om att vi tittar pÄ Hajen 2, kort sagt, och anledningen Ă€r att filmen aldrig leder vĂ„r uppmĂ€rksamhet till nĂ„got intressant, spĂ€nnande eller ens sammanhĂ€ngande. Att det överhuvudtaget finns en till haj som terroriserar den hĂ€r orten Ă€r ju mĂ€rkligt nog, kan man tycka, men det lĂ€mnas oförklarat. Brody undrar, i en scen, om hajar likt delfiner kan kommunicera med varandra. Kanske detta i sĂ„ fall Ă€r en kompis till hajen i den första filmen? Men nej, nej, förklarar en praktiskt placerad fiskforskare; ”hajar tar inte saker personligt”. (Den hĂ€r forskaren verkar ju kunna vara till nytta, men hon Ă€r bara med i en scen av nĂ„gon anledning, och vi fĂ„r inte veta vem hon Ă€r eller vart hon kommer ifrĂ„n).

Under tiden har herr haj oturen att attackera en ung dam som Ă€r smart nog att hĂ€lla bensin över sig sjĂ€lv och sedan avfyra en raketpistol – i en scen precis lika dum som den lĂ„ter – och nĂ€r han dyker upp igen (bokstavligt talat) har han ett brĂ€nt ansikte. Ska han vara lĂ€skigare dĂ„? Kan vi inte kalla honom Scarfish Ă„tmisntone?

Men nej, filmen ger oss ingenting intressant att sÀga om vÄr haj. Hur stÄr det till med de andra karaktÀrerna? Tja, Brody Àr snabb nog att fatta att det finns en ny haj i stan. Han har faktiskt fattat det lÄngt innan nÄgon rimlig anledning finns att fatta det, som om han lider av nÄgon allvarligt undertryckt Ängest frÄn förra filmen. I en scen springer han ut pÄ stranden och skjuter ut i havet mot ett gÀng fiskar. Ingen, inte vi i publiken heller, sÄg nÄgon haj.

Vore inte detta en bÀttre uppföljare? Brody, skakad av sin hajupplevelse, börjar Äteruppleva sitt trauma pÄ torra land. Han ser hajar överallt och blir sakta men sÀkert galen!

Men nej, vi har inget intressant att sĂ€ga om Brody heller. Han fĂ„r sparken frĂ„n sitt jobb, blir full och övervĂ€ger att bli rörmokare. Ingen i den hĂ€r filmen reagerar pĂ„ nĂ„got rimligt sĂ€tt till nĂ„got som hĂ€nder. Det finns en annan scen dĂ€r Brodys hunsade assistent mĂ„ste dragga havet (?) för att hitta ett lik och han har mage att klaga pĂ„ att han Ă€r – Ă„terigen -uttrĂ„kad. Ska vi tycka det Ă€r kul?

Kanske inte. Kanske vi ska uppskatta det halva dussinet tonĂ„ringar som filmen insisterar pĂ„ att kasta upp i vĂ„ra ansikten hela tiden. Det Ă€r ett gĂ€ng slĂ€ndor och nördar i hotpants och fiskarmössor och alla ser ut som att de varit pĂ„ audition för Fredagen den 13:e (1980). En av dem Ă€r en nörd som ser ut precis som Napoleon Dynamite, men i övrigt finns absolut ingenting att sĂ€ga om dem. De har repliker, men de Ă€r mer i stil med ”Hey Tina!” och ”Come on, Joey!” eller ”Hop in the water!”

I filmens extremt utdragna andra halva ser vi dessa ungar Äka ut pÄ havet, nÀstan bli hajmat, komma tillbaka till land, Äka ut till havet igen. Dagarna gÄr, bokstavligt talat, utan att nÄgot hÀnder. Trots att filmen heter Hajen 2 sÄ fÄr vi inte se Scarfish speciellt ofta. Han vÀlter ungarnas bÄt och tar nÄgra tuggor sÄ att de inte kan ta sig nÄgonstans. Attans!

Sedan försvinner han och förblir borta sÄ lÀnge filmen behagar. Scarfish dyker bara upp igen tvÄ-tre gÄnger, som en diva som bara förmÄr jobba vissa timmar pÄ dygnet, och alltid nÀr nÄgon dyker upp för att rÀdda ungarna och försöka fÄ ett slut pÄ filmen.

Filmens sista 30 minuter eller sĂ„ Ă€r förkrossande trĂ„kiga. Ungarna Ă€r nĂ„gonstans pĂ„ böljan – vi vet inte vart – och Brody Ă€r i en bĂ„t – vi vet inte vart – pĂ„ vĂ€g nĂ„gonstans – vi vet inte vart – och alla Ă€r i fara fast hajen Ă€r inte dĂ€r. Det Ă€r lika spĂ€nnande som att titta pĂ„ ringar pĂ„ vattnet. DĂ„ och dĂ„ dyker hajen upp, förvisso, och ungdomarna skriker pĂ„ kommando, men vi ser inte dem sĂ„ mycket som vi ser nĂ€rbilder pĂ„ plask, och för snabbt klippta susande krusningar. Mycket av att se pÄ Hajen 2 Àr som att titta pĂ„ nĂ€rbilder av en spolande toalett.

Det minsta man kan förvÀnta sig av en pimpad tvÄa Àr tekniska muskler, men Hajen 2 Àr slÄende dÄlig Àven i tekniska termer. Filmen Àr full av döda punkter dÀr skÄdespelare verkar undra om de inte ska ta en tagning till, och vid ett tillfÀlle mÄste vi se en obruten tagning pÄ Roy Scheider nÀr han dinglar pÄ en elledning över vattenytan som en halvdan akrobat. Det ser ut som en outtake frÄn en radda bloopers.

Naturligtvis kunde ingen uppföljare göra Spielbergs original rÀttvisa, men nÄgon mÄtta fÄr det vÀl vara. Hajen 2 Àr frÄn 1978 men kÀnns oftare som en film frÄn 1968, en burkig produktion som vilar pÄ grunder som sedan lÀnge blivit instabila. Visst blev filmen en succé! Men det var ju ocksÄ hela poÀngen med att den gjordes.

SÀga vad man vill om Hajen 3 och Hajen 4, deras campfaktor har Ätminstone gett dem nÄgot slags nytt liv och de har visat sig inflytelserika (pÄ sitt sÀtt) i vÄr tid av metahumor, post-Sharknado, och sÄ vidare. Hajen 2 gjordes sommaren 1978 för att Universal ville hÄva in mer av det som fanns att skörda. Den stannade kvar dÀr. Att se pÄ den idag Àr som att öppna malpÄsar och gÄ igenom dokumenten i ett över fyrtio Är gammalt svindleri, dÀr ingen Äkte fast.

FREDRIK FYHR


PS.

Denna recension smygstartar ”FilmĂ„ret 1978” som kommer bli ett tema pĂ„ sidan framöver. Vi börjar med de stora hitsen – tidigare har recenserats Superman – The Movie, som var den mest inkomstbringande filmen Ă„r 1978, samt Grease, som var tvĂ„a, och The Deer Hunter som var den tionde mest inkomstbringande, och som Ă€ven vann Oscarn för bĂ€sta film.


Jaws 2 1978 USA 116 min. fÀrg/35mm/2.35.1. R: Jeannot Szwarc. S: Roy Scheider, Lorraine Gary, Murray Hamilton, Joseph Mascolo, Jeffrey Kramer, Collin Wilco, Ann Dusenberry, Mark Gruner, Barry Coe, Susan French, Gary Springer, Donna Wilkes, Gary Dubin, John Dukakis, G. Thomas Dunlop.

Post A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fÀlt Àr mÀrkta *