Det Àr oamerikanskt att vara intelligent.

Det Ă€r budskapet i Angel Has Fallen, den tredje filmen om Gerard Butlers skjutgalne mördarmaskin Mike Banning, en Secret Service-agent som skjuter först och skjuter sedan en gĂ„ng till och sedan frĂ„gar pistolen om den har nĂ„gra frĂ„gor. Det Ă€r en film som föresprĂ„kar tvĂ„ motsĂ€gelsefulla teser – dels att det Ă€r viktigt att lyda staten nĂ€r den kastar ut en i krig, dels att det Ă€r viktigt att klara sig sjĂ€lv nĂ€r staten skiter i en efterĂ„t. Att vara smartare Ă€n sĂ„? Det Ă€r att tĂ€nka för mycket. Intelligens Ă€r, som sagt, opatriotiskt.

Vi kan pussla ihop det hĂ€r om vi övervĂ€ger vad som sĂ€gs mellan far och son Banning. Mikes far spelas av Nick Nolte och pappa B bor, sĂ„klart, i ett skjul ute i skogen. (Är det dĂ€r Nick Nolte sjĂ€lv bor nuförtiden? Det kĂ€nns som att alla filmer han Ă€r med i numera Ă€r inspelade ute i skogen, som om man banne mig Ă€r tvungen att ta kamerorna och gĂ„ hem till Noltes skogsmullestuga om man vill ha honom i sin film). Farsgubben Ă€r sĂ„klart en bittergök som gnĂ€ller om Vietnam, och att anledningen till att han lĂ€mnade fru och barn för lĂ€ngesedan var för att kriget tog knĂ€cken pĂ„ honom. Mike vet vad han menar, för han lider sjĂ€lv av PTSD, men konstaterar Ă€ndĂ„ att farsan Ă€r full of crap. ”You just gave up!” En god amerikan accepterar samma skit han tvingas ta pĂ„ sig. Ska du skylla pĂ„ samhĂ€llet? Är du kommunist eller?!

Filmen stĂ„r i direkt kommunikation med Sylvester Stallones gamla Rambofilmer frĂ„n 1980-talet – faktiskt Ă€r Angel Has Fallen mycket mer av en Rambofilm Ă€n lĂ„tsasfilmen om farbror John som kom detta Ă„r – men Rambo var ju faktiskt fly förbannad pĂ„ Uncle Sam han ocksĂ„. ”Jag vill att det hĂ€r landet ska Ă€lska oss lika mycket som vi Ă€lskar det!” gick hans bevingade ord i slutet av Rambo II. SĂ„ Ă€ven en god konservativ, som Stallone oundvikligen alltid varit, kunde utan problem konstatera nĂ„got sĂ„ uppenbart som att en soldat aldrig Ă€r fri och att staten har ett ansvar för honom.

Men Mike Banning, Rambos symboliske son, skiter i allt det dĂ€r gamla grollet. Det spelar ingen roll lĂ€ngre vem man krigar mot eller varför, eller vad som hĂ€nder med en pĂ„ grund av det eller vem som kan tĂ€nkas ansvara för det, bara man fĂ„r rikta sin M-16 nĂ„gonstans. Fan kom igen nu, JAG MÅSTE DÖDA NÅGON! NU!! MMMNNGGGHHH! Ja det Ă€r ofta sĂ„dana lĂ€ten som kommer ur Johns symboliske son, lĂ„t oss kalla honom Tard Rambo, och den hĂ€r filmen visar det med Ă€nnu större tydlighet Ă€n de föregĂ„ende filmerna.

I de förra filmerna – Olympus Has Fallen och London Has Fallen (som jag nĂ€mnde lite kort hĂ€r) – fungerade Mike Banning lite mer som John McClane Jr, för de filmerna var givna kloner pÄ Die Hard. NĂ„, det kanske var för innovativt för Angel Has Fallen dammar av den gamla Jagad-pitchen istĂ€llet. NĂ„gon försöker ha ihjĂ€l presidenten (Morgan Freeman), Mike blir ditsatt och blir dĂ„ jagad av sina egna. Det Ă€r inte direkt ett mysterium vem som Ă€r skurken, faktiskt avslöjar filmen nĂ€stan pĂ„ en gĂ„ng att det Ă€r hans gamla kompis, en gammal stridspitt frĂ„n de dĂ€r ”good old daysen” som alltid har varit nĂ„gon gĂ„ng i ett öldrĂ€nkt förflutet (han spelas av Danny Huston och han jobbar, i sin tur, för en mystisk figur som man ocksĂ„, genom uteslutningsmetoden, genast listar ut identiteten pĂ„).

Det var tydligt i föregĂ„ngarna att de suktade en fiende, nu nĂ€r inga givna finns kvar att rikta sina vapen pĂ„. Nu Ă€r det inte ens utlĂ€ndska terrorister som Ă€r antagonister, alltsĂ„, utan ett gĂ€ng amerikanska legoknektar (deras motiv för att döda presidenten Ă€r snodda frĂ„n JFK!) ledda av Huston, som erkĂ€nner att han hatar att bli gammal och han lĂ€ngtar sĂ„ innerligt efter att fĂ„ komma ut i fĂ€ltet och ha ihjĂ€l folk igen. I den sista, lĂ„ngdragna kampen mellan Butler och Huston konstaterar skurken att de fan Ă„tminstone fĂ„r komma ut och slĂ„ss igen. Skit samma mot vme, som sagt, ja vi kan ju till och med kriga mot varandra om vi inte har nĂ„gon bĂ€ttre person i nĂ€rheten. Vad ska vi göra annars? Sitta och grilla korv? NĂ€, MMMMNNGGGHGHGHG kom igen nu har vi ihjĂ€l varandra bro! Eller, som Hustons karkatĂ€r konstaterar, ”we’re lions!” Det hĂ€r brukade ocksĂ„ vara nĂ„got skurkarna sa för att hĂ„na hjĂ€lten – hur mĂ„nga gĂ„nger har man inte hört en filmskurk sĂ€ga att ”vi Ă€r mycket mer lika Ă€n du tror!” och ”du och jag Ă€r samma slag!” Men i Angel Has Fallen Àr skurkarna och hjĂ€ltarna i princip samma karaktĂ€r. Det Ă€r bara sĂ„ att den ene rĂ„kar ha ihjĂ€l den andra.

Det vore förutsÀgbart att kalla detta för en förutsÀgbar, sketen och lÄngtrÄkig b-film av ack sÄ dÄlig renommé. Men det Àr inte en helt korrekt beskrivning. Intrigen Àr en bedövande maskin, eventuellt skriven av en dator, men tekniskt sett Àr det en vÀldigt vÀlgjord film dÀr man lagt resurser pÄ helt rÀtt saker; klippningen Àr inte osammanhÀngande, alla explosioner ser farliga ut och nÀr folk pepprar saker sönder och samman sÄ lÄter det som i en Michael Mann-film. PANG; PANG; PANG sÄdÀr högt som fan och man kan inte förneka att det som förut var lite skoj, lite yippie kay-yeah sÄdÀr, numera kommer med en riktig, metallisk smak av blod i munnen. Det mÄste vara sÄ, för Mike Banning tar tabletter och bearbetar sin Ängest i den hÀr filmen. Och naturligtvis Àr det enda botemedlet att kasta sig ut i mer vÄld igen! För att en sÄdan glorifiering av stridsberoende verkligen ska övertyga sÄ mÄste filmen ju vara sÄ högljudd och vÄldsam att vi inte orkar kÀmpa emot. Det ska liksom kÀnnas som att man fÄr stryk av att se den hÀr filmen. Bara nÀr vi ligger ner och inte orkar gÄ upp kan vi ju göra vÄr plikt och bli vÀrvda.

FREDRIK FYHR


2019 USA 121 min. fÀrg/ARRIRAW 3.4K, DI 4K/2.39:1. R: Ric Roman Waugh. S: Gerard Butler, Morgan Freeman, Jada Pinkett Smith, Lance Reddick, Tim Blake Nelson, Piper Perabo, Nick Nolte, Danny Huston, Frederick Schmidt, Michael Landes, Joseph Millson, Ori Pfeffer, Mark Arnold, Chris Browning, Jessica Cobley, Rocci Williams.